Boken är indelad i olika delar, där det dels är dem båda som berättar berättelsen, dels Fabian eller Ingeborg. Fabian är den grubblande författaren, som alltid längtar efter något annat. Ingeborg vill bara slippa honom. När berättelsen börjar har Ingeborg ramlat ner från en stol och brutit armar och ben. Hon får därför hjälp av en iransk kvinna vilket inte gör Fabian glad. Han flyr till Gran Canaria istället och vandrar på stranden i sitt stora författargrubbel.
Lite jobbig att läsa, mycket ”tankespråk”, men ändå underhållande på sitt sätt. En bok jag inte kommer minnas.
Redan på bröllopsnatten lovade Ingeborg och Fabian varandra uppriktighet, utan att Ingeborg för en sekund trodde att det skulle vara möjligt.
Ingeborg som är advokat har försörjt familjen. Fabian är författare, och medan han brottas med en ny roman tvingas hon gå i pension. Vilsen sköter hon plötsligt hushållet som alltid varit Fabians revir. När hon faller och slår sig illa, är det självklart för Fabian att han ska vårda henne. Men Ingeborg vägrar, och anställer en ung flykting som hemhjälp. Ursinnig reser Fabian bort för att skriva färdigt sin roman. När han återvänder hem är ingenting sig likt.
När förnuftet sover handlar om kärlek och passion hos människor som levt ett långt liv. Om lögnens nödvändighet och minnets makt över verkligheten. Och om den åldrande författarens kamp med sitt skrivande.
