Klicka på bilden för att komma till Bokus!

Så var det alltså dags för själva recensionen av En man som heter Ove av Fredrik Backman, boken som jag tipsade om förra veckan. Det är sällan man stöter på böcker som berör på riktigt, det här är en sådan.

Ove är 59 år och börjar varje dag med en runda i radhuskvarteret. Han sparkar på skyltar och rycker i dörrar, kontrollerar så inget hänt under natten. Ove är en man av principer, det ska göras på hans sätt eller inte alls. Ove har just fått förtidspension och förbereder sig för att ta sitt liv.  Han är ensam och har helt enkelt ingen kunskap om hur man lever på egen hand.

Men så ingriper ödet på olika sätt. Han blir vän med en utländska kvinnan brevid och hennes familj (uppenbart Fredrik och hans Neda! ;-)) och även andra i området blir hans vänner. Han blir hela tiden tvungen att hjälpa folk på olika sätt, allt medan han själv bara vill dö.

Boken är indelad i nutid och dåtid, det är dåtiden som flest gånger får mig att gråta. Hur hans genuina kärlek till hans fru lyser från boksidorna (eller ja, min Note) och hur livet inte blev som de tänkt sig. En av de starkaste styckena var med Katten som lägger huvudet i hans hand, hur ett djurs kärlek ändå når fram. Som sagt, mycket stark bok men också mycket underhållande. Du lider med Ove samtidigt som du någonstans föraktar honom och hans principer. Språket känns igen från Fredriks blogg men det är så mycket mer genialt i boken. Så mycket varmare och starkare.

Om du så bara läser en bok om året – läs denna. Gör det.

Ps. Tre Vänner har köpt rättigheterna till den här boken, den kommer alltså som film 2014/2015! ds.

Betyg: 5 av 5 | Genre: Roman | ISBN: 9789137138114 | Sidor: 347

Ove är 59. Han kör Saab. Folk kallar honom ”bitter” och ”grannarnas skräck”. Men Ove är fan inte bitter, grymtar han. Han går väl bara inte runt och flinar jämt! Varje morgon tar Ove sin inspektionsrunda i kvarteret. Flyttar cyklar och kontrollerar källsorteringstunnorna. Trots att det är flera år sedan han avsattes som ordförande på bostadsrättsföreningens årsstämma. Eller ”den där statskuppen”, som Ove själv bara minns den.

Men bortom den vresige ordningsmannen finns en historia och en sorg. Så när de nyinflyttade grannarna i radhuset mittemot en novemberdag råkar förstöra Oves brevlåda blir det upptakten på en komisk och hjärtevärmande berättelse om tilltufsade katter, oväntad vänskap och den uråldriga konsten att backa med släp. Som kommer förändra en man och en bostadsrättsförening i grunden.

Det här är inlägg 13 av 100 i bloggutmaningen #blogg100, här kan du läsa vilka andra som deltar.

Vad tycker du om detta inlägg?
  • Älskar det! (0)
  • Bra! (0)
  • Helt ok! (0)
  • Ingen åsikt (0)

Comments are closed.