Min mormor hälsar och säger förlåt av Fredrik Backman

Det blev stopp för bokrecensioner här, men jag bestämde att om jag älskar en bok vill jag ändå tipsa om den. Och om du ligger och bölar sent om natten mitt inne i en bok, ja då är den läsvärd. Min mormor hälsar och säger förlåt av Fredrik Backman måste ni läsa. Läs gärna min recension av En man som heter Ove av Fredrik Backman också.

Elsa är sju år och förstår mycket mer än vad vuxna tror om sjuåriga barn. Hon har ett bättre ordförråd än de flesta vuxna och känner till skillnaden mellan var och vart. Men hennes värld ställs på ända när hennes mormor dör. Hennes mormor har tagit med sig Elsa till en egen värld, med drakar och prinsessor och worsar – och när mormor dör upptäcker hon att hennes sagovärld är på riktigt. Med hjälp av brev som lämnas till grannarna ber mormor om förlåtelse för saker hon gjort, men ger också dem chansen att förlåta sig själv.

I huset bor ”fyllot”, kvinnan som varje kväll super sig full och sjunger i trapphuset. ”Monstret” som ingen någonsin sett trots hans jättelika format. Kamphunden som Britt-Marie och Kent vill ha bort så de kan skapa en bostadsrättförening, men som möter hårt motstånd av de andra. Alf som släpar fötterna av sig och kvinnan med pojken med ”syndrom”. Och såklart Elsas mamma, pappa och nya sambo George. Alla har ett brev att vänta från mormor med ett förlåt.

Det är en ganska rörig bok som tar tid att komma in i – men oj så bra den är när du väl pusslat ihop allting. Fattar inte hur Backman lyckades få ihop den här, mästerligt! Han har ett underbart språk med sköna vändningar som också får dig att fnissa mellan tårarna. Det är skönt också med en bok med starkt kvinnligt perspektiv. Självklart är det också nära mig att dessa bara vill vara som de är. Även om de är annorlunda.

Jag älskar verkligen den här boken, den är så otroligt läsvärd. För sin berättelse, för sin kärlek och språket.

Betyg: 5 av 5 | Genre: Roman | ISBN: 9789137142555 | Sidor: 448 | Utgivningsår: 2014

En normal roman om annorlunda människor. Eller möjligen tvärtom.

Elsa är sju år gammal och rätt störig. Eller hon uppfattas i alla fall så eftersom hon inte är helt blåst i skallen och den gällande samhällsnormen är ju att sjuåringar ska vara det.

Mormor är hennes bästa vän. Hennes enda, faktiskt. Mormor brukade vara ett geni och jobba som kirurg, men nu kör hon bil utan körkort och står på balkongen med öppen morgonrock och skjuter på oanmälda besökare med paintballgevär.

Folk säger att hon är annorlunda. Galen. Men mormor har ett hemligt språk och ett eget kungarike, ”Miamas”, och där är allt annorlunda. Det är dit mormor tar med Elsa när Elsas föräldrar skiljer sig och när Elsa blir slagen i skolan för att hon inte är som alla andra sjuåringar. Miamas är deras frizon, tills mormor en dag blir sjuk och får veta att hon är döende.

Som ett sista äventyr ger hon då Elsa en serie brev, där mormor ber sina grannar om ursäkt. De leder Elsa till en trappuppgång fylld av militanta bostadsrättsivrare, fanatiska kaffedrickare, kamphundar, monster, fyllon och helt vanliga kärringar. Men de blir också upptakten på en historia där ett barn försöker lära sig acceptera att alla man älskar ska dö, och där hon bit för bit får veta sanningen om både kungariket Miamas och sin mormor.

Min mormor hälsar och säger förlåt är en ovanlig vardagssaga om dysfunktionella superhjältar. Med enastående komisk träffsäkerhet och ett stort bankande hjärta berättar författaren till En man som heter Ove om en mormors kompromisslösa kärlek till sitt barnbarn, och om grannarna i ett hyreshus som alla på sitt sätt slåss för en av de viktigaste mänskliga rättigheter som finns.

Rätten att få vara annorlunda.