Min skrivarkurs fortsätter! Men först, omdömet för övning 3:
Bra dialog och bra gestaltat. Dra i med ännu mer inre och yttre känslor, röstliknelse, uttryck, något med miljö och sinnen.
Bra ton i texten och bra karaktäriserat. Man vet inte riktigt vem av dem man ska tro på :) Bra Karin!
Övning 3 handlade ju om en konversation, där den ena skulle vara arg och den andra mer uppgiven. Du hittar den här om du vill läsa.
Övning 4 ska beskriva en transportsträcka, ni vet de där mer lugna tillfällena i en bok där inget egentligen händer. Det är ett tillfälle för författaren att beskriva en miljö eller en person, men utan konversation eller action. Denna gång har jag skrivit om Anders och mitt besök i Tibble Kyrka i Täby i tisdags, det gick ju inte till exakt såhär men man kan ju fantisera lite!
Bilder från Tibble Kyrka tänkte jag att jag lägger upp i morgon, vad sägs om det?
Dörren stängdes med ett svischande ljud, fläkten utanför dörren tystnade och skapade en nästan öronbedövande tystnad. Anders blev stående precis innanför dörren, hans tinnitus hördes skarpare här inne. Mer ihållande och i en högre ton än vad den gick att uppfatta i det vanliga bruset.
Han satte sig ner på en av kyrkbänkarna längst bak i Tibble Kyrka. Kyrkan var utformad i en modern stil, en stor kub med enorma glasväggar täckta av färgat glas. Takhöjden var närmare fyra eller kanske fem meter, en solig dag som denna föll strålarna vackert ner genom glaset i ett intrikat, färgat mönster på golvet och över de andra bänkarna framför honom. Glasmosaiken var ingen uppenbar kristen avbildning, utan ett mer abstrakt mönster som gav intrycket av en fågel på flykt. Känslan av frihet och lycka.
Anders kände att pulsen gick ner där han satt på den stoppade grå bänken. Förutom hans alldeles för stora jeans och vinterskor var han varmt klädd i vinterjacka och halsduk. Våren hade officiellt kommit till Täby, men det var inget som märktes på temperaturen. Det var fortfarande kallt och snön låg kvar i drivor. Men här inne i kyrkan var det varmt och ombonat.
Hans blick föll på altarbordet, med sitt kors i trä och rosorna i rosa och grönt. ”Min älsklings favoriter”, konstaterade han i tankarna medan han drog av sig halsduken och krängde av sig jackan. Kyrkan var inte bara ett tillfälligt stopp mellan besök utan en nostalgiresa tillbaka till barndomen. Just i denna kyrka konfirmerades han. Han sökte med blicken efter fler föremål från hans tonår som han kände igen, men sedan dess hade flera delar bytts ut och bänkarna stoppats om.
Kyrkor är perfekta för att samla sig och finna ro, inte i ett religiöst perspektiv utan för att de ofta är tomma och tysta. Tibble Kyrka var inget undantag trots att det var full aktivitet utanför de stängda dörrarna. Anders var på väg någon annanstans, men lät sig ändå svepas bort i tankarna till när han senast var här. Hur han fumlade med kom-ihåg-lappen och tittade ut över havet av släktingar. Då hade hans puls varit hög och handsvetten hade fläckat ner pappret. Nu var känslan en helt annan. Nu som vuxen, trettio år senare, kunde han uppskatta kyrkans lugn och sitt eget sällskap.
Sakta lät han blicken svepa över mosaiken och ner över bänkarna, innan han drog en djup suck och samlade sina tankar till handling. Dags att gå vidare till nästa destination, den som skulle föra hans liv framåt bort från tonårens Täby.
