Nu är det dags för en ny bokserie jag lånat av mamma, en serie skriven av Anne B Ragde, en norsk författare. För en gångs skull lyckades jag börja med del ett, Berlinerpopplarna av Anne B Ragde. De andra två heter Eremitkräftorna och Vila på gröna ängar och blir de två nästa recensionerna.
Vi får möta tre egensinniga bröder, alla med sin livsstil och idéer. Det är Tor, som bor på en svingård med sin mor och far, Margido som är begravningsentreprenör och Erlend som bor i Köpenhamn. Livet har sin gilla gång på gården, Tor pysslar om sina suggor och de små kultingar som föds och dör. Men allt är inte normalt på gården längre, hans mor går en dag inte upp ur sängen. Tor intalar sig att hon bara behöver lite vila, att hon snart blir bra igen. Men situationen förvärras och hon tas till sjukhus, efter att ha fått slag (stroke).
För första gången samlas nu alla bröder på gården. Dessutom ringer han sin dotter som han knappt haft kontakt med, Torunn. Den yngsta, bortstötta brodern Erlend, kände inte ens till att han var farbror och att Torunn fanns. De är inte ens särskilt långt ifrån varandra i ålder. Mötet mellan bröderna och den kvarvarande fadern blir turbulent och utmanar många föreställningar om livet och familjen.
Spännande och konstig, men också väldigt gripande. Mustiga beskrivningar av miljöer och människor gör den väldigt läsvärd och det ska bli kul att börja med Eremitkräftorna ikväll!
Betyg: 4 av 5 | Genre: Drama | ISBN: 9789170014895 | Sidor: 231
På släktgården Neshov utanför Trondheim samlas tre bröder vid sin mors dödsbädd. Där är äldste brodern Tor, som i alla år bott kvar och skött gården. Nu överraskar han familjen genom att presentera sin okända vuxna dotter Torunn. Där är den korrekte Margido, begravningsentreprenören, en korrekt och plikttrogen man som möter omvärlden med sträng självbehärskning. Och där är den yngste brodern Erlend, som stöttes bort från familjen på grund av sin homosexualitet. Numera lever han det goda livet i Köpenhamn, men under den lättsamma ytan bultar en smärtsam vrede mot familjen.
Tjugo år har gått sedan bröderna sågs. Tjugo år sedan modern styrde deras liv med järnhand. Tiden är kommen för avslöjanden och kanske för försoning …
Håller med dig, både bra, konstig och gripande bok. Författarens styrka tycker jag är just beskrivningar av miljöer och människor. Tyckte mycket om serien. Har en ny bok av henne som jag inte läst ännu, ”Arseniktornet”, hoppas den är lika bra.
@Alexandra, Ja det är verkligen karaktärerna som gör historien. Mycket läsvärd serie, även om den slutar konstigt.
Arseniktornet har jag läst, gav den 3 av 5: http://www.vackerunderbar.se/?p=23689
Visst är den bra!? Har läst hela trilogin och gillar det skarpt :)
@Fröken Frodig, Ohja, mycket bra! =)