Senaste boken jag plöjt igenom var ett dåligt val att läsa så här innan första helgen då Nadine kommer hit. En styvmors dagbok av Fay Weldon är skriven som en dagbok, huvudpersonen heter Sappho och blir analyserad av sin Freudianska psykoanalytiker till mamma. Sappho är barnflicka åt en framgångsrik teaterfamilj där mamman dör i cancer. Sappho blir därefter själv framgångsrik med en pjäs som hon ständigt har dåligt samvete för – eftersom hon anser att hon stal idéen från mamman i familjen.

Några år senare träffar hon mannen i familjen igen och blir störtförälskad och de flyttar snart ihop i Sapphos stora familjeegendom. Sappho får stora problem med dottern i familjen som gör allt för att få pappans uppmärksamhet på allt mer utstuderade sätt medan hon försöker kompensera för sin stöld av manuset. Allt tolkat ur ett freudianskt perspektiv av Sapphos mamma som ju läser dagboken samtidigt med oss. Jag hoppas att min relation med Nadine blir bättre än Sapphos med Isobel, jag har åtminstone ingen död mamma att tävla med eller en beräknande svärmor i kulisserna!

Sappho är en ung begåvad manusförfattare som gift sig med den nitton år äldre änklingen Gavin. Hon har även blivit styvmor till hans två barn. Något som får ödesdigra konsekvenser. För att undvika en gruvlig konflikt med sin styvdotter lämnar Sappho sina dagböcker i sin mors vård, med uppmaningen att INTE läsa dem. Vilket modern Emily naturligtvis gör, hon är Freudiansk psykoanalytiker och tar uppmaningen som en invit. Därtill diskuterar hon innehållet med sin Jungianske granne och älskare. Med intelligent humor driver Fay Weldon med psykoanalysens olika riktningar. Men mest av allt är det en klok, övertygande och engagerande berättelse om ett modernt familjedrama, skriven med författarens typiskt sardoniska touch.