I samarbete med BookBeat
Jag läser lite då och då när de sociala medierna är uttömda. Nu senast har jag läst en klassiker, dystopin Kallocain av Karin Boye. Boken gavs ut i pocket under 2010!
Kallocain skrevs (eller gavs ut) 1940, något år innan Boye tog sitt liv. Boken är djupt dystopisk och skrevs ju precis i upptakten till andra världskriget. Nu har världen återigen kastats in i en osäker framtid och boken känns inte längre som den fantasy eller scifi som den gjorts länge. Se bara det här citatet som Erdo Rissen säger mot slutet:
Vad jag vet är, att av sjuka föräldrar och sjuka lärare fostras ännu sjukare barn, tills det sjuka har blivit norm och det friska en skräckbild.
Kallocain är en drog, uppfunnen av Leo Kall, kemist i Kemistad 4 i Världsstaten. Drogen är ett sanningsserum som får mottagaren att säga ens innersta tankar. I Världsstaten har alla ett tilldelat yrke och livet är hårt kontrollerat och styrt. Minsta tanke eller dröm om ett annat liv ses som förräderi och med Kallocain kan dessa dissidenter äntligen straffas.
Språket i den här förvånansvärt modernt, boken är trots allt 77 år gammal. Den är också mycket läsvärd, om än mycket deprimerande. Jag kan verkligen rekommendera er alla att läsa den!
Betyg: 4 av 5 | Genre: Skönlitteratur | ISBN: 9789174290875 | Sidor: 140| Utgivningsår: 1940
Kallocain är en framtidvision över ett polisstyrt och militariserat övervakningssamhälle. Med sin sanningsdroghar kemisten Leo Kall funnit en väg in till medborgarnas själar. Det visar sig att de flesta hyser heta drömmar om uppror mot Världsstaten och en önskan om Ökenstaden – en avlägsen plats för frihet och kärlek. Leo Kall börjar själv tvivla på Staten och ifrågasätta sin roll som lojal medsoldat.
Karin Boye har med Kallocain målat upp ett 1984, nästan ett decennium före George Orwell. En kuslig dystopi, men samtidigt en tro på människans förmåga att skapa en annan, levande värld.
I samarbete med BookBeat
Ja, visst är den bra! Har läst den många gånger, håller verkligen med om att språket är så modernt. Den är ju också så spännande, duger ”bara” som underhållning också!
Ja verkligen bra! Får nog läsa den igen om nåt år.