Det är väl få av er som missat att jag fått bröstcancer? Jag delar detta med er och mina vänner på sociala medier för att uppmuntra er alla att vara uppmärksamma på er kropp och de förändringar som kan uppstå.

Jag låg som vanligt och nattade Mika när jag kände min knöl i vänster bröst. Just när man ligger på rygg och har armen över huvudet är det som lättast att känna igenom bröstet. Ta som vana att känna på ditt bröst varje månad, tex när du är mitt i din menscykel. Då märker du lätt om något är förändrat.

➡️Här hittar du en guide hur du söker igenom dina bröst.

Ingen tänker att det händer en själv, men 21 kvinnor drabbas varje dag av bröstcancer, 4 kvinnor dör per dag. Endast 3.8 % är under 40 år men det händer oss också. Och nu har det alltså drabbat mig.

➡️Statistik från Bröstcancerföreningarnas riksorganisation

Personligen är det mest en fysisk omvälvning för mig. Det var jobbigt att börja tappa håret och raka av det. Jag har haft mycket ont efter operationen i armhålan där lymfkörtlarna kollades för spridning samt efter operationen då porten sattes in. Jag har genomgått flera mammografier som jag inte tyckte var särskilt smärtsamma eller jobbiga, men gör hellre ännu en skintografi om jag fick välja. Även biopsierna har varit ok, lokalbedövning är bra grejer. Men själva cellgifterna har inte varit så jobbiga, än så länge ska sägas. 

Men mentalt har det inte varit något att tala om. Klart jag haft mina mörka stunder när jag legat bredvid Mika och varit rädd. Men personligen var Mikas hjärtsvikt och allt vi gick igenom då 1000 gånger värre. Det var mitt barn och han var nära att dö. Då är en liten bröstcancer inte särskilt jobbigt. Därmed inte sagt att jag inte förstår hur jobbigt mina närstående tycker att det är. Innan vi visste att det inte spritt som var min mamma sömnlös flera nätter exvis. Men jag har en styrka i mig som inte går att rucka på, ett jävlar anamma som inte låter sig påverkas av detta. 

Så gör mig en tjänst! Bidra till forskningen på ditt sätt, skänk en peng eller köp ett band eller armband. Var med på Helenas United in Pink v 42 och hjälp till att uppmärksamma rosa oktober. Tillsammans ska vi bekämpa cancern, i min kropp och alla andras.

Kram! 🎗️❤️

Vad tycker du om detta inlägg?

  • Älskar det! (18)
  • Bra! (1)
  • Helt ok! (0)
  • Ingen åsikt (0)
  1. Vi ska kämpa tillsammans! Min blogg blev just väldigt rosa och jag brukar försöka stötta våra lokala bröstcancer föreningar de som verkligen kämpar tillsammans med er drabbade och era familjer.

  2. Älskade vännen ❤ visste inte att du också, bland många andra av mina vänner, drabbats av fucking cancer.
    Skänker dig min tanke och en stor varm kram.

  3. Tack för att du delar med dig! Jag hoppas verkligen innerligt att cancern är borta/på väg bort nu och sen aldrig återkommer, varken hos dig eller någon annan. Fuck cancer!

    Sen måste jag säga att det var en väldigt fin bild på dig, du klär även utan hår.

Comments are closed.