Idag skulle Wendy fyllt 20 år. Istället fick vi nöja oss med 19,5 år ungefär. Det är länge det också!

Saknaden är fortfarande stor. Bröderna gos är ju så olik henne, de ligger aldrig i knät eller i famnen i sängen. Framförallt älskar de inte mig såsom Wendy gjorde och det gör lite ont…

För alltid saknad och i mitt hjärta!

image

Vad tycker du om detta inlägg?

  • Älskar det! (0)
  • Bra! (0)
  • Helt ok! (0)
  • Ingen åsikt (0)
  1. Tack för att du delar med dig av Wendy! Är ny läsare här så var tvungen att gå igenom arkivet, så härliga och fina beskrivningar. Håller tummarna för att Uchi och Deshi blir mer ”knäiga” med tiden, även om det ändå inte är samma sak.

  2. Jag förstår dig så väl! Jag älskar ju mina unga katter men saknaden efter gamlingarna försvinner ju inte trots det och det tar många år att utveckla dom djupa banden man har med en gammal katt. Men tack och lov är ju våra ungdomar mjuka, gosiga, roliga och kärleksfulla och en bra tröst i alla fall. Kärleken finns ju där med och är stark, det är bara djupet på reationen som behöver utvecklas.

    • @Annefia, Jaa, det har du helt rätt i! Jag minns ju inte hur Wendy var som ettåring, kanske var hon lika obstinat? Men jag hoppas våra söta bröder blir knäkatter snart! =) Och saknaden blir nog inte mindre med åren…

      • @Karin svarar, Det var hon säkert. 1-årsåldena är ju lite katternas tonårsperiod och alla katter jag haft har haft en slyngelperiod vid den åldern, vissa av dom var mer odrägliga än andra men alla blev supermysiga, genomkloka kelkatter när dom blev äldre. Det är helt enkelt normalt att dom är obstinata i den åldern.

  3. Så fin hon var, Wendy! <3 Hon har ju haft många år på sig att bli den gosiga och personliga knäkatt som hon var. Men sedan är ju alla olika så klart. Ge brorsorna lite tid! Just nu är de nog ganska "tonåriga" av sig. Jag minns att våra var lite trilskande och mer egensinniga när de var i ettårsåldern, men det har helt gått över nu när de nått den mogna åldern av två år. De är mycket mer kontaktsökande, och kelsugna, än de Var för ett år sedan. Dock sitter de inte heller gärna direkt i knät, men gärna så nära som det bara går! Jag tror verkligen att brorsorna älskar dig, och det kommer visa sig mer och mer ju äldre de blir!

    • @Lilla E, Ja, du har helt rätt i att hon fick lite mer tid på sig för det. Fast jag vet att hon sov i våra knän som kattunge också. Nåja, vi har ju inte haft bröderna så länge heller, de blir mer och mer vana vid oss. De lugnar väl ner sig så småningom =) Wendy var jättefin, runt 15 på bilden tror jag. =)

  4. vet känslan… men tänk på att du hade wendy 19,5 år och du har haft bröderna några månader. minnena och saknaden försvinner aldrig men man lär känna den/dem nya och kärleken växer sig stark. våra älskade katter…
    önskar er en trevlig helg!

  5. Förstår precis hur det känns och tyvärr är det ju en föga tröst att man har fått haft dem i så många år.
    Jag har ju fortfarande tre katter kvar men saknaden efter Aratron är enorm.

Comments are closed.