Klicka på bilden för att komma till Bokus!

Här kommer en bokrecension om en bok som jag bävat för att skriva. Mästaren och Margarita av Michail Afanasevic Bulgakov, som Katta Kvack/Bjooti skrivit är hennes favoritbok – ever! Hon har till och med katten Behemot på armen, så mycket älskar hon den! Men hur recenserar man en bok man helt enkelt inte fattat?

Ok, missförstå mig rätt. Jag tror att jag förstått själva berättelsen, men inte storheten. Men om man inte förstått storheten har man nog inte förstått själva berättelsen heller tror jag. Men jag gör ett försök så för vi se! En dag kommer en främling till Moskva, i sällskap med en stor svart katt och en man i en schackrutig kostym. Genast ställer de till kaos i staden, när de på olika sätt ställer till det för människorna de möter. Det här är en ganska otrolig berättelse som är väldigt svår att återberätta, så läs texten nedan istället. Men den mystiska mannen, Woland, ska uppträda på en variéteteater och visa upp svart magi. Kvinnor får komma upp på scenen och får helt nya kläder – som sedan försvinner och alla lämnas nakna – och konfrenciern får huvudet avslitet.

Roligast var nog ändå när jag kom till avsnittet där Behemot äter svampen, den som Katarina har på sin arm! Hihi…

Ja, så där fortsätter det. En massa mystiska och galna grejer och jag fattade ingenting. Visst är själva berättandet helt fantastiskt, språket är ju helt otroligt och detaljerna medryckande. Men nä, jag fattade inte storheten. Känns som att jag svikit Katarina nu, men hon läser nog inte ens denna blogg så är nog onödig oro! ;) Eller så är jag bara rädd att framstå som korkad….

Men visst är det här en klassiker, läs den här och gör din egen uppfattning!

Betyg: 3 av 5 | Genre: Roman | ISBN: 9789113023120 | Sidor: 528

Det är 1930-tal i Moskva när en mystisk främling dyker upp. I hans sällskap finns en naken kvinna, en man i jockeymössa och en cigarrökande jättelik svart katt. Märkliga saker börjar hända. Det är som om djävulen själv kommit till Moskva för att skapa oro och panik bland litteratörer, pampar och svartabörshajar. Saken blir ännu mer intrikat när främlingen börjar berätta om ett möte mellan romaren Pontius Pilatus och en ung upprorsman som gripits i Jerusalem och som översteprästerna vill se avrättad.

Och en läsarrecension av Mikaela med 5 i betyg:

Mästaren och Margarita är romanen om en roman om Pontius Pilatus vånda för den dödsdom han pålagt Jesus. Denna historia berättas samtidigt och beroende av att djävulen (i skepnad av trollkarl) besöker Moskva. Den här romanen är inget mindre än ett fabulöst intellektuellt äventyr och en nervkittlande upptäcktsresa i tid och rum där hävdvunna begrepp välts omkull på ett sätt som saknar litterärt motstycke! I Bulgakovs konturskarpa och infernaliskt underhållande satir rullar/förvrids huvudena raskt på falska och giriga partimedlemmar, det skjuter blixtar och eld och det flygs på kvast till häxornas vårbal. Mot bakgrunden av allt detta tecknas en fulländad kärlekshistoria mellan den vackra men olyckliga Margarita och hennes älskade Mästare som hålls inspärrad på ett mentalsjukhus (ett mentalsjukhus som allt eftersom handlingen fortskrider får allt fler patienter).

  1. Det är faktiskt min favoritbok också! Den är helt enastående och när jag bodde i Moskva gick jag en ”Mästaren och Margarita-hyllningsvandring” och besökte alla platser i boken jag kunde identifiera. Över huvud taget älskar jag Bulgakov. Han har skrivit många oerhört fascinerande berättelser. En hunds hjärta är oerhört läsvärd. Rekommenderas varmt!

      • @Karin svarar,
        Jag vet inte, har läst den på svenska och ryska. Det går nog lika bra att läsa på svenska som på engelska. Prova om ett år eller så, då har den legat till sig lite och du får nya perspektiv.
        Fast alla kan ju inte älska Mästaren och Margarita heller… :D

  2. ok får väl läsa eftersom Sminkan kommenterat det gjorde mig nyfiken..
    får väl på bibblan på måndag och ordna fram boken….

  3. Min favoritbok alla kategorier! Läser om den med några års mellanrum och hittar alltid nån ny nyans eller tanke.

Comments are closed.