Jeanette Eriksson har skrivit en bok om sin uppväxt utifrån henne perspektiv som barn. Boken är således beskriven ur ett barns oförstående och accepterande synsätt. Jeanette blir från att hon är några månader gammal till hon är 15 år utsatt för övergrepp av sin morfar. Först oralsex, sedan från fyra år samlag. Fyra år gammal. Jag upprepar: Fy Fan! Jeanette kallar det ”trycket”, hon får en kudde över huvudet och händerna bundna, sedan gråter han när han är klar medan hon tröstar. Ibland får hon ta hand om sig själv efteråt, men ibland tar hennes mormor hand om hennes rinnande blod och röda rumpa. Hela familjen vet alltså om detta, hennes morfar är faktiskt hennes pappa!
Så fastnar Jeanettes ben i kramper, de fastnar i samlagsställning med särade ben och helt stela. Läkarkåren är helt frågande till vad som hänt, men trots att de i hennes journaler skriver att de misstänker att hon utsätts för incest görs ingenting! Ingen larmar och ingen hjälper henne, eller ens talar om för denna lilla accepterande flicka att det är fel det han gör.
Nu är Jeanette 51 år och är sjukpensionär pga hennes krampande ben. Du kan läsa artiklar om henne i Aftonbladet och Nyheter24. Även P1 har gjort en dokumentär av Bengt Bok, kallad Inferno. Hon får alltså ingen hjälp alls med sina besvär eller med behandlingar idag. Fruktansvärt!
Boken däremot är väl kanske inte så bra, men den fyller sitt syfte. Läsvärd!
Betyg: 3 av 5 | Genre: Självbiografi | ISBN: 9789127136540 | Sidor: 173
Nette är fem år gammal. Hon bor med sin mormor och morfar. Det gör hennes mamma och lillebror också. De bor där för att Nette och hennes bror inte har någon pappa. Nette går på dagis. Det är kul för det mesta. Hon gillar att sitta i trappan, mellan avdelningen och fröknarnas kontor. Där sitter och hon och tittar, och lyssnar.
Nette älskar sin mormor. Hon älskar att gå ned till affären där mormor jobbar, sitta på lagret och titta på alla saker. Ibland får hon vara med i kassan också, men då måste hon vara tyst.
Morfar gillar hon också, men inte riktigt lika mycket som mormor. Hon gillar den snälla morfar. Men inte trycket. Det är inte så roligt tycker Nette. Och morfar blir alltid så ledsen efteråt. Gråter, så Nette måste trösta honom. Men det är nog sånt som man måste göra som barn, tänker Nette. Allt är inte roligt. Men det blir nog bättre när man blir stor.
Åh, jag vet inte om jag skulle klara av att läsa den boken… Blir illamående när jag läser vad den handlar om. Så fruktansvärt jävla vidrigt!
@Lilla E, Det är en vidrig berättelse, även om den inte är så grafisk…
Fy fasen… Jag håller med Lilla E, jag vet inte om jag skulle klara att läsa den :/
@Sanna, Mmm, den är inte kul direkt… :/