Nästa bok till läsning blev Arseniktornet av Anne B Ragde, en norsk författare som tidigare skrivit Berlinerpopplarna. Det är skönt att läsa en nutidsbok efter den långa tid jag fick tillbringa på stenåldern.
Arseniktornet handlar om 3 generationers kvinnor, där allting börjar med att mormor Amelie – Malie Thalia som hon kallas – dör och hennes dotter firar. Boken börjar med att dottern Ruby och hennes dotter (vars namn totalt föll bort nu) åker till huset i Amager för att rensa ut alla tillhörigheter. Medan Ruby vill slänga allt och bara minns dåliga händelser från sin uppväxt där är hennes dotter mer nostalgiskt lagd. Hon har en helt annan bild av sin mormor och morfar, en ljus och fin barndom.
Vi får därefter följa med till Rubys barndom under andra världskriget, hur hon åsidosattes och fick leva med sin mammas humörväxlingar. Naturligtvis får vi också ta del av Amelies barndom men även hennes man Mogens, båda uppväxta i fattiga förhållandet på danska landsbygden.
Nåja, jag tycker den var läsvärd, hemska skildringar men väl beskrivet. Men jag har väldigt svårt att återberätta vad den handlar om, så kanske inte så minnesvärd.
Betyg: 3 av 5 | Genre: Roman | ISBN: 9789137135366 | Sidor: 351
Drömmen om ett liv i lyx och flärd driver den unga Amelie från det lilla fiskeläget till mellankrigstidens dekadenta Köpenhamn. Hon får plats som varietédansös och spås en lysande framtid inom teatern. Tills man upptäcker att hon är gravid och hon tvingas avbryta sin karriär för att gifta sig med porslinsmålaren Mogens. Flera decennier senare nås dotterdottern av beskedet om Amelies död, en händelse som inte bara för generationerna närmare varandra utan även öppnar den Pandoras ask som är familjens hemligheter.
Arseniktornet är i lika stor del en berättelse om tre generationers kvinnor, som en skildring av kärlekens förutsättningar och livets skörhet. Med samma detaljrikedom och elegans som kungligt danskt porslin målas här bilden av en dotters uppväxt i skuggan av sin moders sargade ego.
Den boken ligger i min att-läsa-trave. Har läst hennes serie ”Berlinerpopplarna” och tyckte väldigt mycket om dem. Men på nåt sätt så har inte den här lockat mig, men nån gång så ska jag.
Själv läser jag en bok i Diana Gabaldons serie om Claire och Jamie. Riktigt smörig kärlekshistoria med en extra twist, Claire går igenom några heliga stenar och färdas från 1900-talet tillbaka till 1700-talet. Bra serie, men tar ett tag för det är riktiga tegelstenar.
Gabaldon har jag läst, 5 eller 6 av böckerna. 5 tror jag, har dem i hyllan. Men har missat de senare böckerna. Gillade den faktiskt, men du har rätt om smörigheten!