När jag läste Johan Theorins första bok Skumtimmen fick jag tipset av Kajalpennan och Syster Värst att även läsa fortsättningen. Ni kan läsa min recension av Skumtimmen här! Syster Värst skrev att hon tyckte dimman över Öland var lite otäck nu när man läst Nattfåk och jag kan bara hålla med…
Nattfåk av Johan Theorin är riktigt läskig. Jag är inte riktigt van längre vid läskiga böcker, förr läste jag en Stephen King eller Dean Koontz i veckan och då var det liksom lite blaha. Men med Nattfåk blev jag skraj både för naturens krafter och för de spöken som finns på gården Åludden. Var inte så där jättekul att vara hemma själv hela helgen med denna på nattduksbordet, speciellt inte i vår gamla våning!
Vi får fortfarande möta Gerlof Davidsson men inte hans dotter Julia utan istället hans brorsbarnbarn Tilda som är ny polis på norra Öland. Vi får också följa familjen Westin som flyttat från Stockholm och köpt en stor fyrvaktargård på Åludden, på den östra sidan av norra ön. Åludden är nergången och full med dramatiska händelser. Som en förlisning i fåken där virket på båten används till gården. Många dödsfall har skett på ön och fler ska det bli.
Ölandsfåken ja, det är en snöstorm med kraftig vind och i boken beskrivs det som oerhört farligt att fastna i.
Nä, jag kan inte berätta så mycket mer om boken utan att förstöra spänningen. Men läs den här serien, den är riktigt bra, välskriven och spännande! Jag ska läsa nästa del härnäst, Blodläge.
Betyg: 4 av 5 | Genre: Deckare | ISBN: 9789170017025 | Sidor: 383
När den kraftfulla storm som kallas fåken drar in över Öland gör man bäst i att hålla sig hemma. Fåken som kommer med is, snö och dimma och som drar med sig allt i sin väg.
I Johan Theorins nya bok har det blivit vinter på norra Öland. Familjen Westin har nyligen flyttat dit från Stockholm, till en stor gammal ödegård som de tänker renovera. Snart får de höra en del ruskiga sägner om stället. Sådant som naturligtvis bara är skrock och vidskepelse. Eller? Det dröjer inte länge innan svårförklarliga saker börjar hända.
I Nattfåk får vi stifta bekantskap med en rad nya människor, men också möta några vi redan känner- inte minst den pensionerade sjökaptenen Gerlof Davidsson. Precis som Skumtimmen är det en stark och oförglömlig läsupplevelse, en blandning av kriminalroman, spökhistoria och familjedrama med originella karaktärer, fängslande miljöer och en lika sorglig som spännande intrig.
De är så bra Theorins böcker, tycker jag med! Men man blir inte sugen på att åka till Öland direkt.
Nää, inte direkt! Usch! Men väldigt bra böcker!
Har inte läst någon av hans böcker men blev helt klart sugen när jag läste din recension.
Själv har jag precis avslutat ”I havet finns så många stora fiskar” av Sara Lövestam. Otäck, välskriven, sann och mycketmycket bra bok.
Vad bra! Så svårt att recensera deckare för man vill ju inte avslöja för mycket! Läs hela serien från Skumtimmen, sjukt bra!
Tack för tipset om Lövestam! Den ska jag kolla in!
Kul att du gillade den här också! Visst är det svårt att recensera deckare utan att avslöja för mycket. Roligt att du fortsätter med bokrecensionerna i alla fall. Jag gillar att läsa dem, men kommenterar inte så ofta. :-)
Vad kul! Läser ju böcker så kan ju lika gärna recensera dem. Blodläge är inte lika bra hittills iaf… :(
@Syster Värst
Nej, jag håller med. De två första var bättre. Jag tror att det är en kvartett planerad, så vi får väl vänta på den fjärde. Sankta Psyko (hans senaste bok) är väl fristående från Ölandsserien, efter vad jag har förstått, men jag har inte läst den än.
Ja, trean är skitskum. Sankta Psyko låter ju otroligt spännande! Den måste jag läsa!