För någon vecka sedan blev jag utesluten ur en grupp jag var med i. Detta pm fick jag:

Hej Karin!

Flera personer i gruppen har den senaste tiden kontaktat Miss X då man känt att det råder en dålig stämning i gruppen.

Många funderar på att lämna gruppen pga detta då man känner sig obekväm och att det är lågt i tak.

Samtliga hänvisar till att du upplevs som kall/hård och vass i dina kommentarer och att detta skapar en oerhört tryckt och dålig stämning.

Vi har därför gemensamt tagit beslutet att du måste lämna gruppen då det viktigaste här är att man känner sig trygg och kan prata fritt.
Vi beklagar att det blir så här men känner att vi inte har något annat val.

Miss Y

För mig är det här inget ovanligt. Jag hör aldrig ihop med andra. Blir alltid utesluten, missuppfattad och misstrodd. Det som gör ont i det här fallet var att jag trodde de skulle vara lite mer förstående för en missanpassad person – eftersom de själva alla var det. Som vanligt uppfattade jag ingenting av allt det här.

Kall och hård, allt är en jämförelsefråga antar jag. Jag är rationell och lindar inte in det jag säger. Däremot kan jag ärligt inte komma på att jag någonsin sagt något kallt och hårt i den gruppen – eller något som kan uppfattas som elakt. Det är mitt största problem med alla relationer jag har – ingen talar någonsin om hur och vart jag gör fel. Inga exempel på när jag sagt något dumt. Oerhört fegt att dessutom slänga ut mig utan en chans att förklara eller be om ursäkt.

Jag är inte elak. Men jag tolererar inte vad som helst. Att som en sk vän skylla på tidsbrist istället för att höra av sig med sms är bara oerhört svagt, hade det varit en annan av hennes vänner som varit sjukskriven två månader hade hon skickat 10 sms om dagen och varit förbi varje dag efter jobbet. Att sedan skylla på mig, att jag varit negativ, är bara lågt. Framförallt då hon enbart fokuserade på allt elände i sitt liv och jag försökte peppa. Jag är arg och besviken på att ständigt och jämt bli sviken av de jag tror vara mina vänner. De jag anförtror mig åt och litar på.

Tveksamt om jag någonsin skaffar en ny vän. Jag tror hellre jag borstar tänderna med bajs än utsätter mig för risken att bli sviken lika grovt igen.

Ni som umgås med folk som är ganska jagstarka, var rädd om dem. Kanske vågar du inte ge dem kritik av rädsla för att de ska bli arga eller ledsna. Men guess what – ilskan är i mitt fall mitt enda skydd! Efter år av mobbing och uteslutning (i arbetslivet liksom privat) kan man nästan inte reagera på annat sätt. Men tro mig – vi lyssnar. Vi tar till oss av den feedback vi får och vi försöker lära oss bli ”mjukare” människor. Men genom att ständigt svika och fortsätta utesluta skapar ni bara ännu mer smärta och lidande.

Du sk vän. Jag trodde aldrig att du skulle svika mig. Jag är glad att jag bröt med dig när jag insåg hur lite du brydde dig om vår vänskap. Tack för den ögonöppnaren. Hoppas du mognar så du slipper leva i ett fortsatt kärlekslöst liv!

Personligen har jag en positiv syn på livet, önskar mig inget annat än glädje och lycka. Alla motgångar gör mig enbart starkare. Men även en jagstark person behöver vänner.

Vad tycker du om detta inlägg?

  • Älskar det! (0)
  • Bra! (0)
  • Helt ok! (0)
  • Ingen åsikt (0)
  1. Jag tycker den stora frågan här är varför ingen påpekat detta (på ett trevligt sätt) direkt om de upplevt något du sagt som hårt, kallt eller vasst? I vilken grupp som helst lär man sig att anpassa hur man beter sig om någon sätter gränser, talar om att man gör något lite galet etc. HUR ska man veta var gränsen går, hur man uppfattas eller vad man inte får göra om ingen säger det!?
    Blir jätteledsen för din skull. Massor av kramar.

    • Eller hur, det undrar jag också. Givetvis vill jag anpassa mig och skulle jag ha förstått att folk tagit illa vid sig hade jag ju naturligtvis bett om ursäkt och ändrat mig.

      Stor kram fina Tina!! <3!

  2. Herregud… Alltså jag vet ju inte bakgrunden eller så men tänker att för att skriva ett sånt mail och utesluta någon ur en grupp, då ska det krävas väldigt mycket, typ mord eller dylikt. Förstår inte hur dem kan göra så….
    Tyvärr blir mitt lilla motto, min alexandraism, allt mer sann. ”Anta att folk är idioter, så blir du glatt överraskad av de få undantagsfallen.”
    Jag stöter också på den här typen av kritik, har aldrig heller känt att jag passat in. Och kommer ju ofta till samma slutsats som du, hellre vara ensam än riskera att bli sårad igen.
    Jag beklagar…
    kram

    • Tack fina, jag tycker också det är helt otroligt. Jag vill gärna tro att folk är snälla och sedan ändra mig, men tydligen är inte alla såna. De flesta verkar inte heller tro att man inte vill något ont, varför frågar de inte bara om de inte förstår mig?

      Får se vad som händer framöver med vänner.. Är så trött på att bli ständigt ledsen.

      kram!

  3. Har läst såna här funderingar från dig tidigare och det är inget roligt när historien upprepar sig. Kanske är det helt enkelt så att du väljer fel vänner? Precis som man kan välja fel män…
    Det är svårt att göra en bedömning av huruvida dina kommentarer är kalla och hårda när man inte vet hur de ser ut, men som alltid i skrift är det lätt att felbedöma tonen i meddelandet. Dessutom har man egna förutfattade meningar om personen som alltid färgar av sig. Sen är det så klart så att ingen gillar att bli kritiserad (säger inte att du kritiserat i dina kommentarer), men det jag reagerar på är att jag tolkar det som att du kritiserar dina vänner angående att de till exempel inte hört av sig och samtidigt inte kan acceptera deras förklaring (som kan vara sann eller inte). I några paragrafer längre ner säger du att man ska vara rädd om jag-starka individer och att man kanske inte vågar kritisera dem för rädsla att de ska bita tillbaka. Att ilskan är ditt försvar. Ser du var det blir fel? Om man själv vill kunna kritisera sina vänner och förvänta sig att de bara ska ta det, får man acceptera att bli kritiserad själv. Människor gillar inte att få sina fel och brister utpekade.
    Jag kan själv vara likadan som din (fd) vän du berättar om. Ibland har jag så mycket i livet att vissa saker helt enkelt inte hinns med. Det är inte det att jag inte vill höra av mig till en vän, men det får liksom inte plats under dagen. Då är det så skönt att kunna höra av sig när det lugnat sig lite och veta att ingenting har förändrats. Det är okej att inte höras på ett tag, vänskapen förstörs inte för det. Kravlös vänskap är den bästa. Ju mer man förväntar sig saker av någon annan desto mer besviken kommer du bli. Självklart ska man inte bli trampad på i en relation men att göra något bara för att man förväntar sig få något själv blir aldrig bra.
    Hoppas min kommentar kanske ger dig en annan synvinkel på det hela och att du inte tar den på ett negativt sätt. Det är inte kul att läsa om när du mår dåligt så jag hoppas det blir bättre för dig! :-)

  4. Jag har ingen aning om vad det här rör sig om, men blev mycket starkt berörd av det du skrev, och jag tyckte det var vidrigt att skicka ett sådant PM till dig! Man skulle naturligtvis ha bett om ett samtal med dig istället. Även om detta skulle vara ”sant” – från de andras synvinkel – så tycker jag inte man beter sig så här! Kan det ha att göra med att de också, som du skriver, är ”missanpassade”, med sitt eget skrot i bagaget som påverkar relationer? Dessa ord kanske inte alla står bakom, trots allt, eller ens känner till hur det blev skrivet. Jag hade nog dött om jag skulle fått ett likadant PM/mail, framför allt som det skrivna ordet framstår som mer hårt och svart-vitt än det talade, men ändå, det här budskapet kan de/den som står bakom det stoppa ned i halsen!! Jag själv är nog din motsats, är en som alltid haft usel självkänsla och varit lite räddhågad i sociala sammanhang, varit lite rädd för sådana som är för ”raka” och ”tuffa” och ”tar plats”. Har också blivit mobbad och utesluten både på några arbetsplatser och bland en del s k vänner och grannar, i en del fall för att jag inte hakat på skitsnack om någon. I mitt fall har jag fått höra motsatsen till dig, att jag är för snäll och att folk saknar respekt, att jag inbjuder till att folk blir elaka mot mig. Men oavsett – resultatet, uteslutning och mobbing i olika sammanhang, är ändå detsamma. Jag tycker fruktansvärt synd om dig och blir så arg! Och som sagt, om några verkligen tagit illa vid sig och upplevt det så här, jättetråkigt, men isåfall beter de sig inte bättre själva. Har de tänkt på det? Du är inte ensam om att bli besviken på ”vänner” – man får sålla gråstenar för att hitta diamanter! Lägg det här bakom dig så gott det går, och betrakta det som en brakskit i universum! Be strong, och följ din egen väg!
    Stor kram från Ylva

  5. Verkar som att väldigt många skräms av ärlighet och när nån är rak å saklig. Man ska ju behandla andra som man själv vill bli behandlade å jag vill då höra det som är sant även om det kanske gör ont., jag säger ofta rakt ut vad jag tycker, finns ju ingen anledning att linda in de i onödan, men har märkt att det är nåt som speciellt tjejer har svårt för. Hur enkelt hade det inte vart för dom som nu tycker att du gjort nåt fel att säga det till dej, man kan ju faktiskt varken förklara sej eller göra nåt åt saker om man inte får reda på att det var nån som tog illa upp. Många gånger handlar det om att nån missuppfattar och man hade kunnat reda ut det genom att prata. Tråkigt att dom gjorde så här i stället för att prata med dej om det, tycker det är lågt och elakt

  6. Fast vet du vad. Händer det upprepade gånger så handlar det inte om andra. Då handlar det om dig. Du verkar vara väl medveten om detta – skärp dig då!? Närma dig folk på ett bättre sätt? Du beskriver dig själv som ett offer här på bloggen, ständigt sjuk, ensam och arbetslös. Ingen fixar det åt dig. Ingen kommer springande med öppna armar till nån som sätter upp en syr, stöddig fasad. Sänk garden, låt andra ha fel ibland utan att behöva in your fejsa dem.
    Du är säkert en underbar tjej! Men varför förstöra för dig själv? Om inget annat funkar – ändra ditt sätt att förhålla dig till den stora stygga världen. Kanske blir du lite vadare, friskare och snällare på kuppen.

  7. Otroligt fegt att skicka ett sånt pm. Snacka om att bete sig mycket värre än hur dem tycker du ”betett” dig. Jag förstår till en viss del hur du känner dig, det gör jäkligt ont att bli utesluten. Speciellt när men inte har en aning om vad man ”gjort fel”. Angående den sk vännen, good riddance!! Livet är alldeles för kort för att omge sig själv med folk som inte bryr sig om dig lika mycket som du bryr dig om dem. Kramar

  8. Skrift är svårt, som någon skriver häruppe, det blir mycket mer vad mottagaren läser i förhållande till vad avsändaren avsåg. Man brukar ju säga att mottagaren av ett budskap alltid har rätt. (Sen kan man diskutera vad ”rätt” i det här sammanhanget betyder, men om man känner sig kritiserad så gör man, får man väl tolka det som, oavsett avsikt).

    Jag tycker iofs att under de många år jag hoppat omkring på nätet i forum och grupper och mailinglistor, så har missförstånden minskat. Människor har vant sig vid att man inte är ”sur” bara för att man inte kryddar texten med smileys t ex.

    Rationella, klartänkta människor uppfattas ofta som ”hårda”. Fakta är ”hårt”. Det är lite obegripligt ibland, men diskussioner går ofta inte ut på att bena ut saker och ting, tycks det, utan på att ”bekräfta” och så spelar innehåll inte så stor roll. Har jag insett under många års on-line-studier :-D.

    Och som någon härovan skriver, om det händer om och om igen måste man fundera. Fundera på var man väljer att delta, kan ju vara helt fel sammanhang för en själv, och hur man agerar där. Det är ju mycket troligt att man faktiskt inte fattar alls hur man ska (förväntas) vara för att det inte ska skära sig. Men om man betraktar ett tag brukar man kunna klura ut en del nyckelgrejer. Sen beror det väl ¨på om man trivs med det eller inte, om man tycker det känns som att göra för stort våld på sig själv att ”anpassa sig”, eller inte. Om det bara är en fråga om att hitta nyckeln och sen funkar allt.

    Att hitta sammanhang och människor som funkar, alla är ju faktiskt olika, är viktigt.

    Själv tycker jag nätet är fantastiskt, jag hade aldrig träffat på så många olika sorters människor och lärt mig så mycket om hur olika människor är, om jag bara rört mig i mina ”normala” kretsar! :)

  9. Känner igen det där så väl. Jag behagar inte och ler inte snällt – och jag låtsas inte att mitt liv är toppen när det faktiskt inte är det. Men jag tar till mig om någon säger rakt till mig ”att nä Lottsky, det där är inte schysst, det där var inte bra.” Men upplever jag att det tisslas om mig istället för till mig så reagerar jag och sätter ned foten hårt. Varför ska jag vara snäll om jag inte blir snällt behandlad? Se’n måste jag faktiskt säga att alla som påstår att man ”väljer fel vänner och fel män.” – har ni kristallkula? Kan ni läsa tankar? Grattis. Trots 52 år på jorden har jag inte lärt mig det senare och inte hittat den där magiska kulan. Man gör de livsval man gör för att man just där och då tror och känner att det är rätt. För att alla människor visar sina bästa sidor utåt i början av en relation och att det kan gått rätt långt med relationen innan det visar sig att man blivit manipulerad, utnyttjad eller bara haft en jävla otur. Tror ni verkligen att vi som inte haft bra fly med relationer inte rannsakat oss själv, vänt ut och in på oss och förstorat alla små fel och brister och känt oss helt jävla usla, rent av oälskbara? Tanken att ni som hållt kvar era relationer oavsett slag kanske har haft en sjujävla TUR än att ni nödvändigtvis skulle vara så ”lyckade” och ”bättre” än de som tyvärr av olika skäl blivit uteslutna och över slår tydligen inte till. Jag vet att jag har mina sidor som inte är så jävla kul. Men jag vet också att det som är bra med mig är sktibra – och jag tänker inte förminska mig själv, be om ursäkt eller tystna för att folk inte pallar med personer som inte passar in i alla fina små mallar man av bekvämlighet vill sortera in folk i. Jag känner inte dig Karin, inte mer än härifrån, men du ska varken tystna eller be om ursäkt för hur DU upplever DIN verklighet. Och det är för jävla ynkligt att man inte kan prata med en person innan man drämmer i med att utesluta någon på det där sättet. Hur tror de som så gärna slänger ur sig att ”dig kan man inte ha med att göra, du är för negativ” att den personen ska bli mindre negativ av att stötas bort, överges, utelämnas? Kanske den negativa kan bli gladare med hjälp, stöd och omtanke istället? Nej, ingen kan göra det åt dig, men även en jagstark människa kan behöva uppmuntran och stöd från sin omgivning – att få ”ta av dig offerkoftan” slängt på sig häjlper inte ett jävla skit, det är snarare att sparka på någon som redan mår rätt dåligt utan det ”uppmuntrande” tillropet.

    • Nu skrev ju Karin att hon inte gillade konflikträdda människor, så då måste man ju anta att hon vill att man ska lufta även sina eventuellt negativa tankar.

  10. Det är helt chockerande att det finns människor som beter sig på detta sätt! Om nu någon tagit illa vid sig och inte kan släppa det, varför inte tala med dig då, istället för att klaga till någon annan som slutligen löper amok och bara utesluter utan någon sorts dialog. Jag blir ledsen för din skull, kram!

  11. Typiskt beteende för osäkra människor. Men du ska inte ta åt dig för att folk inte klarar sanningar eller oliktänkande. Fortsätt vara du så ska du se att du snart vågar lita på folk. Alla e inte hemska, (men väldigt många) är väl ganska lik dig och har flera ggr upplevt tråkigheter med samma typ som du. Har blivit kallad för alkolist o narkoman pga oliktänkande. Kul( jag är nykterist!) Så det svider ibland. Hur som helst känner med dig. O bry dig inte om trams.

  12. ♡♥♡ forever.

    ”När Modet är större än Rädslan
    Kommer Medvind att råda”

    Du har alltid mig.

    Alltid.

    Vad. Som. Än. Händer.

    Kärleken är hjälten.
    Kärleken är allt du behöver.

    /Din Anders

Comments are closed.