2011 nåddes Sverige av nyheten att två svenska journalister fängslats i Etiopien, efter att ha gripits tillsammans med motståndsrörelsen ONLF. Här i Sverige gick rapporteringen fram och tillbaka, från att de gjorde sitt jobb, till att de själv var terrorister. Regeringen förhandlade direkt med den Etiopiska premiärminstern för att få hem dem, men trots alla insatser dömdes Schibbye och Persson till elva års fängelse i en av världens mest beryktade fängelser.
Den här boken bygger på deras egna anteckningar, givetvis. Från förberedelserna i Somalia till att de jagas runt i öknen. Den beskriver också hur bevis mot dem fabriceras och även hur deras motbevis ignoreras i rätten. Den berättar om ett vardagsliv i fängelset Kality och vad som hände sedan när de släppts.
Jag blev imponerad av hur väl sammanhållen denna bok är. Den berättas växelvis av Schibbye och Persson, men de överlappar inte varandra utan tar vid där den andra slutade. Mycket bra redigerat alltså. Språket är också mycket bra och berättelsen är givetvis mycket stark.
En mycket läsvärd bok som absolut belyser problemen med rättssäkerhet i Etiopien men också svårigheterna att rapportera inifrån ett slutet land.
Betyg: 4 av 5 | Genre: Samhällsfakta, biografi | ISBN: 9789185279258 | Sidor: 363
En berättelse om rättslöshet, propaganda och storpolitik.
Den här boken skulle inte ha funnits om inte allt gått snett. Natten till den 28 juni 2011 satte vi allt på spel när vi i skydd av mörkret korsade gränsen mellan Somalia och Etiopien. Vi ville undersöka hur den hänsynslösa jakten på olja drabbade befolkningen i den stängda och konfliktfyllda Ogadenregionen. Vi ville nå bortom flyktingberättelserna och larmrapporterna, och med våra egna ögon ta reda på sanningen.
Fem dygn senare låg vi skjutna och blodiga i öknen. Men när det ursprungliga reportaget dog, tog en annan historia sin början.
Efter en Kafkaartad rättegång dömdes vi till elva års fängelse för terroristbrott. Och vi var långt ifrån ensamma. I fängelset satt journalister och politiker som dömts på löpande band för att det inte gått i diktaturens ledband. Vår skildring av olja förvandlades till en historia om bläck. Vardagen blev en kamp för överlevnad i det ökända Kalityfängelset. På ett cementgolv bakom korrugerad plåt – i en värld av dödliga sjukdomar, misshandel och förtryck – skapade vi en vardag med hjälp av stenhårda rutiner. Fråntagna våra skosnören och vår yttrandefrihet försökte vi bevara det mest värdefulla man har: friheten att själv bestämma vem man är. Här är vår berättelse om 438 dagars helvete.
