Klicka på bilden för att komma till Bokus!

Blev nyfiken på den här boken, när jag såg en recension av Eva F Dahlgrens senaste bok Fallna Kvinnor. Dahlgren har en farfar, som de flesta av oss har, men denna är lite speciell. Farfar var rasbiolog, en berättelse om människovärde igår och idag av Eva F Dahlgren handlar om Ossian Dahlgren, rasbiolog.

Den här boken hade kunnat vara extremt intressant. Om den hade varit uppbyggd på ett mer linjärt sätt med mer än konstig brevväxling – ganska intetsägande sådan – mellan Ossian och hans familj. Det är knappt det lyfts fram några texter som faktiskt visar att han var rasbiolog, vad det innebar och hur det gick till. Det handlar mest om Ossians resor på olika kurorter (i början på 1920-talet) och om hur synd det är om Farmor som inte fick någon uppskattning.

Först i slutet är det något intressant, där Dahlgren träffar dagens forskare och även barnlösa. De får resonera om hur man idag ser på genteknik och urvalsprocesser vid ivf osv. Men tyvärr, episodiska och röriga böcker är inte min kopp te. Jag vet fortfarande inte vem Ossian Dahlberg är, mer än väldigt exentrisk!

Betyg: 2 av 5 | Genre: Biografi | ISBN: 9789146203667 | Sidor: 327

Eva F. Dahlgren har gjort en fascinerande resa i spåren efter sin farfar, professor K V Ossian Dahlgren, som hon såg upp till i sin barndom. Hon visste inte då, att han pläderade för att man skulle bevara den nordiska rasen genom att skaffa många långa och blonda barn. Varför gifte han sig själv med Greta, som var 1,47 lång och hade sydeuropeiskt påbrå?

Farfar var rasbiolog är en djupt personlig släktuppgörelse. Ett litterärt reportage och en brinnande passionshistoria som angår oss alla. Vi får följa äktenskapet och de konsekvenser rasteorierna fick för hustrun och för de fyra barnen, som varken blev långa eller blonda. Vi får också en inblick i det akademiska livet i Uppsala och 30- och 40-talens tyskvänlighet.

Det genomgående temat- vem är värdefull och vilka har rätt att födas – är lika aktuellt idag som på 30-talet.

Eva F. Dahlgren fortsätter sin resa i nutid, till forskarna i dagens gentekniska laboratorier. Hon träffar också genetiska vägledare och människor som bär på anlag för svåra sjukdomar och därför inte får teckna privata försäkringar.

Vad kommer våra barnbarn att skriva om oss?

  1. Vilken besvikelse :( jag blev också nyfiken när jag läste recensionen, men nu inser jag att den nog inte är något för mig. Tack för recensionen!

  2. Ämnet låter ju intressant, speciellt diskussionen om förr och nu och i framtiden när det gäller genetiken (säger jag som jobbar som genetisk vägledare, hehe). Synd att du inte gillade den…jag blir lite nyfiken i alla fall.

    • Ja men det tycker jag också. Tyvärr var det ju bara på slutet som hon gjorde de diskussionerna, innan var det ju bara en massa fåniga brev.

Comments are closed.