Bea Uusma besökte en fest i mitten på 90-talet och hittade en bok om Andrée-expeditionen. Kanske är de i min generation ovetande om denna händelse, kanske har du besökt Andrée-utställningen i Gränna? Andrées polarexpedition var ett försök lett av ingenjören S. A. Andrée att 1897 resa över Arktis med vätgasballongen Örnen. Andrée och de övriga deltagarna,Knut Frænkel och Nils Strindberg, omkom under expeditionen och deras kroppar hittades först år 1930 på Vitön. Det är fortfarande okänt varför de dog.
Uusma hittade en bok och blev besatt, hon besökte Gränna och läste allt hon kom över. Hon utbildade sig till läkare samtidigt som hon intensivt forskade i vad som kan ha hänt Andrée och de andra på Vitön. De hade gott om mat, ammunition och varma kläder, så vad dog de av? Den rådande teorin var trikiner, en mask som finns i bland annat isbjörnskött. Men Uusma, ur sitt läkarperspektiv, tyckte inte att deras symptom stämde på trikinförgiftning. Hon utgick ifrån deras egna dagböcker för att dag för dag ta reda på olika symptom och händelser – vilket tvärt upphörde några dagar efter att de kom iland på Vitön. De verkade bland annat inte riktigt förstå hur farliga isbjörnar var, kanske dog de av isbjörnsattacker. Eller frös de ihjäl i sina ylleskjortor och näbbstövlar?
Uusma kommer helt klart väldigt nära lösningen, kanske har hon till och med rätt. Oavsett vilket är detta en mycket läsvärd bok, den är otroligt bra formgiven (den illustrerade utgåvan) och trots sitt lite större format är den lättläst och mycket begriplig. Oerhört spännande!
Är du det minsta intresserad av olösta mysterier och naiva 1800-talsforskare är denna extremt läsvärd! Under tiden kan du läsa om expeditionen på Wikipedia.
Betyg: 5 av 5 | Genre: Historisk fakta | ISBN: 9789113037554 | Sidor: 313
Juli 1897. Ingenjör Andrées expedition ger sig iväg i en vätgasballong med riktning Nordpolen. En djärv idé, chanslös från start. Snart befinner sig tre män, med minimala kunskaper om arktiska förhållanden, mitt i en vit mardröm.
I trettiotre år undrar en kvinna vart hennes fästman tog vägen. År 1930 hittas männen på en öde glaciärö i ishavet. Deras infrusna dagbok meddelar: nödlandning på isen efter tre dagar i luften. I månader drar de sina flera hundra kilo tunga slädar och försöker ta sig tillbaka till fast mark. På Vitön upphör plötsligt alla anteckningar.
I över hundra år har läkare, polarhistoriker, författare och journalister försökt lösa gåtan vad som hände på Vitön. Varför dog expeditionsmedlemmarna innan de ens packat upp slädarna, med varma kläder ouppackade, med matkonserver oöppnade, med tre fungerande gevär och lådvis av ammunition?
I Expeditionen. Min kärlekshistoria letar författaren och läkaren Bea Uusma efter sanningen om expeditionens öde. Hon gräver i arkiv och i polartrakternas permafrusna jordlager. Hon reser i Arktis och till Nordpolen. Hon träffar efterlevande, rättsläkare, osteologer, kriminaltekniker och brottsplatsutredare och söker svar i laboratorieprov, packlistor och i det enda som finns kvar av Andrée själv några nagelfragment som fastnat längst in i hans handskar.
Resultatet är inte enbart en bok som kullkastar gamla teorier och ger nya svar på vad som egentligen hände. Berättelsen om världens mest misslyckade polarexpedition rymmer även en konsertpianist vars händer inte kan sluta skaka och en spådam i en cykelkällare i Bredäng. Men det är också en historia om Bea själv. Varför blir en ovanligt bekväm person som hatar att frysa besatt av en hundra år gammal polarexpedition och ägnar sitt liv åt att följa i dess igensnöade fotspår? Ständigt på rätt plats, men i fel tid.
Expeditionen. Min kärlekshistoria ges samtidigt ut i två utföranden: en textbok i mjukband och en påkostad illustrerad utgåva med foton, teckningar, kartor och ett omfångsrikt extramaterial.
Oooh, låter intressant!
Den är mycket läsvärd!!