Klicka på bilden för att komma till Bokus

En snabb recension så här sent på tisdagskvällen, den här boken är inte värd mer än så ändå… Saker min flickvän och jag grälar om av Mil Millington är ämnet för dagen.

Mil Millington skriver tydligen en blogg där han berättar vad han och hans flickvän grälar om, den här boken bygger på den och är också en fabrikation förstås. Den handlar om Pel och hans tyska flickvän som bor någonstans i England. Pel jobbar på universitetet som dataansvarig och är en sån där tramsig slöfock som mest hänger på café och klagar med sina vänner. Så blir han befordrad och saker och ting börjar gå åt skogen. De tidigare cheferna har hållt på med riktiga skumraskaffärer och Pel är väl inte direkt den skarpaste kniven i lådan.

Nej, skitdålig bok rent ut sagt. Påminner en del i stilen och konfliktkonversationerna med Fredrik Backman, men Fredrik gör det bättre. Den här är bara tramsig och stereotyp. Sån himla tur du har som slipper läsa den – eftersom den är slutsåld på förlaget!

Undvik!

Betyg: 1 av 5 | Genre: Roman |  ISBN: 9789132329319 | Sidor: 288

Pel Dalton lever ett händelselöst liv. Han tillbringar dagarna med att jobba så lite som möjligt som datachef på universitetsbiblioteket, han leker med sina två söner och kommer ständigt på nya saker att gräla med sin flickvän om. Men saker kommer att förändras för Pel.

När hans chef försvinner, får Pel ta över hans arbetsuppgifter och då börjar mystiska saker att hända – stulna pengar, försvunna kollegor och nattliga telefonsamtal från Hongkong – är bara början på hans problem.

Samtidigt som Pel ska jonglera med arbetet ska han ordna en ny bostad till familjen och ta hand om vardagssysslor som att frosta av frysen och komma i tid till föräldrarmöten – ständigt övervakad av sin tyska flickvän Ursulas hökblickar.

  1. Haha. Jag har läst den här boken, fast det måste ha varit närmare 10 år sedan när den kom ut. Köpte den efter att ha läst hans blogg som jag tyckte var rolig. Vill minnas att jag gillade boken då den har massa random-händelser och var allmänt underhållande. Undrar om man tycker samma sak idag?

Comments are closed.