Jag kunde åtminstone stava i tidig ålder! Många vuxna som inte har en aning om hur välkommen stavas....

Jag försöker att vara mellow av mig, alltså att ta allt med ro. Förvisso kan jag bli irriterad och brusa upp, men det går oftast över på ett kick. Det är nog bara Anders som drabbas mer än 5 minuter av mitt dåliga humör, men oftast har han förtjänat det också.

Men om det är någonting som kör mig upprörd är när jag känner mig korkad och bortglömd. Då det plötsligt blir uppenbart hur oviktig jag är eller när någon tar för givet att jag inte kan eller har hört talas om något. Men också om någon blir imponerad av mina kunskaper eller allmänbildning, det känns så förnedrande att någon tror att jag inte är smart. Eller då någon får en att känna sig korkad, det är också riktigt hemskt.

Eftersom jag aldrig lyckats lära mig att räkna och dessutom gått naturvetenskaplig linje var detta en ständig kamp för mig. För var det nånstans jag kände mig korkad var det i skolan. Tack och lov var jag bäst på allt som hade med datorer att göra så jag hade ändå en tillflykt där. Men just det där att folk tittade på en som om man var en alien… Det gjorde ont…

Okategoriserade
  1. Håller så med dig i det där. Speciellt ”karlar” har en förmåga att anta att man är mindre vetande. De kan verkligen få en att känna sig korkad. Vill gärna göra sig rolig på ens bekostnad. Att jag dessutom är blond gör inte saken bättre. Haha. Men de ska f*n få. Jag brukar ha skinn på näsan i de lägena så att jag slipper känna mig korkad.

Comments are closed.