Han gör mig galen, nästan varje dag. Just nu förstår han inte ens enkla ordvitsar, som "Rut-avdrag är bra, speciellt när man tvättar fönster". Men han är ändå den viktigaste i mitt liv, önskar bara han kunde leva upp till mina krav lite oftare...

Jag tycker det här med kärlek är väldigt svårt, det är svårt att hitta den äkta kärleken. Det är ju skillnad mellan kärlek och älska tycker jag, eller att bli kär i eller älska någon. Bli kär i något eller någon kan man ju bli hela tiden! Men älska någon, det är något som växer fram och kräver sin tribut.

Jag är nog väldigt jobbig att leva med. Jag kräver väldigt mycket, total lojalitet bara för att nämna något. Min pojkvän har alltid inneburit bästa vän också, just för att jag verkligen behöver en person som inte sviker. Åtminstone inte i första taget. Vänner däremot kommer ju alltid välja sin familj och pojkvän före mig, eller hur?

Kärlek är när jag vill vara med en person hela tiden, såklart. Men också att jag vill stötta, hjälpa, uppmuntra föremålet för min heta låga och respekterar allt han gör. Men jag vill också ha rätten att göra och tycka vad jag vill, utan censur och nertryckning. JAG ska kunna växa och bli en bättre människa, varför är man annars ihop med någon? Det är ju när man reflekteras i någon annan som man själv kan lära sig och utvecklas.

Anders är den enda pojkvän jag haft där jag kunnat vara mig själv till 100%. Men tyvärr innebär det också att jag kan vara oerhört hård och tom orättvis mot honom. Därmed inte sagt att han accepterar vad som helst, men han blir åtminstone inte förbannad och drar. DET är kärlek!

Tror jag lämnar er där, just med tanken att kärlek är när du får vara dig själv. Helt enkelt.

Okategoriserade

Comments are closed.