Anders <3 Karin

Anders skrev en så fin kommentar nedan till inlägget om Pappas bil, jag tyckte den förtjänade ett eget inlägg. Anders är verkligen det finaste och bästa som någonsin hänt mig, även om min egen kärlek var lite tveksam i början.

Ja, och när detta skedde så insåg jag med fullaste kraft att jag älskade och älskar dig, Karin, även om jag verkligen visste det redan innan efter några månaders stark vibrerande känsla som jag i min enfald försökte förneka till en början…

Jag satt och planerade Club2Club-premiär i midnattstid där jag bodde i mitt kollektiv på den tiden i en livsövergång mellan två lägen, och jag frös när jag fick telefonsamtalet. SMS:et som du skickade var till mig, och sedan hörde jag din röst med vad som hade hänt.

Ett dygn senare dansade vi lekfullt på ett klubbgolv i industrilandskapet på en nu avsomnad venue, efter det att jag riktat min musikenergi och du dansade solo framför mig… gosh.

På söndagen skedde det som vi ändå räknar som den dagen när vi officiellt blev tillsammans. Jag var tvungen att uttrycka det och göra det med öppenhet och ärlighet. Vid Sörsjön, vid ett fallet träd som ännu vilar horisontellt över vattnet.

I livets kedja av händelser så är jag fortfarande beredd på att möta det magiska varje dag. Bjuder jag in det medvetet och/eller omedvetet varje stund av mitt liv, så kommer det till mig, och jag är beredd på det, när det kommer.

Du kom till mig, Karin. Vi släppte in varandra, älskling.

Jag Älskar Dig!