Nu är vi på väg till sjukhuset och bårhuset för att titta på pappa. Det är Melanthies och pappas 15e bröllopsdag idag, jobbigt… Vi har med oss vita rosor.
Jag hoppas att hans kropp inte förändrats för mycket…
Posted by Wordmobi
Okategoriserade
Du kanske också gillar
5 tankar på “Mot bårhuset”
Kommentarer är stängda.
Sånt är jobbigt men det brukar kännas bättre efteråt tycker jag. Man ser liksom att kroppen bara är ett skal och själen (eller vad det nu är) är på ett annat ställe. Svårt att förklara. Alla kanske inte känner som jag heller.
Ja, kroppen är bara ett skal men det är ändå ganska hemskt. Det är ju en död människa, iskall från kylen. Men det var fint att säga adjö och jag vet att han finns omkring mig ändå.
Jag fick se min farmor efter att hon hade dött och även om vissa saker var fint (säga adjö och se hur fridfull hon såg ut) så var det ändå hemskt, särklit när lade ner henne i kistan.
Det är otroligt starkt gjort av dig att åka till bårhuset, tycker jag.
Tack Gråpyre. Men jag måste för att stötta Melanthie…