Vet ni, jag kom till insikt! Jag strävar efter Svenssonlivet!
När alla vill bort från tristessen vill jag bara dit! Hus, barn, bil, resor, fast jobb, pengar över och allt det som det innebär! Jösses.
Måste utveckla detta senare, packar lack just nu och hinner inte skriva nu. =)
Fniss, bra början.
@HMS, Ditt fel alltihop… ;)
Det där som vissa kallar Svensson-liv är väl egentligen en naturlig drift för de flesta av oss att få slå oss till ro, landa i tillvaron och ha en givande vardag. Utan en givande vardag på det personliga planet blir mycket annat i tillvaron inte särskilt ”landat.”
Själv är jag så långt ifrån villa-volvo-vovve som det går att komma… Och det p g a en blandning av eget val (extrem stadsmänniska) och livets omständigheter (har aldrig riktigt landat i den där vardagstillvaron med stabilt hemmaliv e t c) i övrigt. Och jag vet inte om jag egentligen vill ha det s k Svensson-livet – men jag anser ändå att det är en naturlig och högst förståelig och inget fel i det alls-drift att få en stabil och trygg vardagstillvaro.
Ser faktiskt inget fel alls i det – förstår inte synen på att det inte skulle vara något önskvärt med trygghet i sitt liv…
@Charlotte, Ja, du har helt rätt! Det är helt klart själva tryggheten jag är ute efter, att veta att lönen alltid räcker, att hyran är betald eller vad det kan vara och att det finns utrymme för en guldkant. Jag vill nog inte ha ett UnderbaraClara-liv heller, men trygghet i stan – jaaa!!
Ser inget fel i det heller förresten, var bara en sådan där insikt om vad jag egentligen vill med mitt liv.