Tidigare idag var jag hemma hos pappa en kort sväng. Allmäntillståndet verkar ha försämrats rätt mycket senaste tiden. Han glider mellan sömn och vakenhet hela tiden och klagar på magsmärtor.
Han får tydligen inte så mycket morfin längre men den medicin han får nu gör honom sömnig tydligen.
Jag vet inte vad jag ska känna. Han har ju inte mycket till värdigt liv längre. Den man älskar måste man släppa fri? Men det vill jag ju inte heller…
Än är han nog inte beredd att sluta kämpa men det blir svårare och svårare för honom och jobbigare och jobbigare för oss att stå brevid.
Förstår att du har det riktigt jobbigt :( Tänker på dig och din far!
Fy vad jobbigt. Skickar massor av tankar till er och stora kramar.
Usch vad jobbigt Karin, jag önskar jag kunde ge dig lite styrka! Eller din far!
Pratade ett par ord med honom nu ikväll – lika positiv trots all smärta. Menade dock att han fick en bra balanserad smärtlindring.
Vi kan bara vara tacksamma för den tid vi fick med honom.
Karin, så fruktansvärt jobbigt för er alla. Styrkekramar kommer genom cyberrymden!
Han verkade må bättre nu på kvällen iaf…