Det finns många tecken hos en persons utseende som indikerar att något är fel, vare sig det gäller depression, ångest och självmordstankar eller kanske otrohet. Saker som inte märks mycket, men som syns väl om man känner till dem. Jag har i många år haft problem med depressioner och ångest, och förutom ständigt sängliggande är det annat som påverkas. Varför bry sig om sitt utseende liksom?
En sak jag själv lagt märke till är att jag inte alls är lika noggrann med mina ögonbryn längre. Från att ständigt ha plockat och ansat är jag lite mer återhållsam. Visst beror det lite på bristande ljus och spegel, men jag orkar inte bry mig lika mycket längre. Detta kan naturligtvis slå åt andra hållet, ett ständigt överdrivet plockande tills brynen är helt borta. Överhuvudtaget tror jag att människor som plötsligt inte alls bryr sig om hur de ser ut, från kläder till hår, naglar och smink mår dåligt på ett eller annat sätt – eller så är det faktiskt tvärt om! Ett sätt att dölja hur mycket kaos det råder där på insidan. Man har åtminstone kontroll över sitt utseende.
Ett annat tecken på att något är galet är överdrivet tvättande och putsande, något som ofta ses hos personer som funnit kärleken på annat håll än hemma. En person som plötsligt börjar köpa nya kläder och lukta gott-medel är minst sagt ute efter mer uppmärksamhet från andra.
Personer som bestämt sig för att ta sitt liv slutar ofta att prata om det. Har din vän ofta pratat om att de vill ta sitt liv och sedan slutar med detta, skärper sig på olika sätt eller verkar lugnare och gladare – se upp! De har ofta istället bestämt sig och vill ta ett värdigt och fint avsked av sina vänner och bekanta.
Nå, känslor är inte universiella men ändå. Jag hoppas att du har vänner och familj omkring dig om du mår dåligt, ibland blir deprimerade personer tyvärr utstötta ur sitt sociala umgänge då de inte längre klarar av de sociala regler som ställs upp. Det är svårt att förstå känslorna och mekanismerna omkring ett beteende hos någon som mår dåligt, men ni vet ju vad som sägs:
Älska mig mest när jag förtjänar det som minst, för det är då jag behöver det som mest!
My Medicated Cartoon Life: Länk här!
Bra inlägg där.
Jag är en sån där som lägger ned utseendet mer eller mindre när jag mår skit…
Man håller det på en ”bra” lägstanivå så att folk inte undrar om man rasat helt, men orka raka ben, plocka bryn och göra balla ögonsminkningar. nä
Men mest märks mina depressioner på att jag slutar prata.
Jag har inget att säga liksom.
Människan är en sjukt konstig varelse
Kisses senaste bloggpost: Recension: ModelCo headband
Kisse: Precis, man försöker hålla skenet uppe för det är för jobbigt att prata om det. Raka benen gör jag så sällan som möjligt och ja, ni ser ju själva hur sällan jag sminkar mig numera… Om du nån gång mår dåligt får du gärna prata med mig, om du behöver alltså. Jag förstår så väl hur man kan må dåligt utan att det finns någon synbar anledning.
Ja vem orkar bry sig om ögonskuggor och kroppsbehåring när man mår dåligt? Jag är likadan.
Depressioner ska tas på allvar, det är inte många som förstår det. Bra inlägg! :)
Tinas senaste bloggpost: Vill ha till sommarens varma dagar!
Tina: Tack :D Tyvärr finns det för många som bara säger ”åhhh va deppig jag är”, det är inte riktigt samma sak.
jävligt bra inlägg!
annas senaste bloggpost: sunrise
Att hålla på med måttlig ”självrenovering” kan vara avkopplande, men ibland blir det som du säger en överdriven putsning.
Det där med att hålla kaoset på insidan känner jag till skrämmande väl. Nu mår jag bra, men för 1 1/2 sedan blev jag sjukskriven för arbetsrelaterad utmattning. Att hålla sig tiptop på utsidan var definitivt ett sätt att behålla kontrollen och stänga ute tomheten. Tack för ett bra inlägg!
Verkligen bra skriver där. Just när det gäller det där om de som går osminkade och inte bryr sig om kläderna är precis som du säger, åt båda hållen. För mig när det gäller att gå osminkad så trivs jag till 100% med det. Jag har lärt mig att tycka om mig själv utan smink. Sen med kläder, jag har en sån blandad stil i mina kläder, allt från säckiga och stora kläder till tajta. Så just när det gäller kläder kan ingen annan se om jag inte mår bra för tillfället (tänker då på om man vill dölja sin kropp) eller inte.
Det är verkligen bra om dem som mår dåligt, alltid eller i perioder, faktiskt inte känner att utseendet också ska ligga och pressa, utan att man känner att nej nu mår jag dåligt då får jag se ut hur tusan som helst.
Att man hittar en balans liksom.
Alexlyndras senaste bloggpost: Viva la Diva #109.
Alexlyndra: jag har inga problem att gå osminkad eller i sunkiga kläder heller, men jag tänker på de som alltid alltid är noga med sitt utseende och sedan plötsligt struntar i allt eller en detalj. Själv är det alltså ögonbrynen det syns på, inte kläderna eller naglarna. Men jag håller fortfarande mycket inom mig.
Åh, det där var riktigt fint skrivet! Jag är nog en sådan som fixar mig mer när jag mår sämre, om jag är gladare och trivs med mig själv har jag t.ex. inga problem att gå till skolan utan smink. Förstår mig inte riktigt på känslor, och allra minst den jävla ångesten som jag känner nu inför skolan. Man kan inte låta bli att undra om man är ensam om att känna såhär, eller ifall alla går runt och känner likadant som en själv? Och om nu alla känner likadant som en själv; varför öppnar sig ingen och låter alla andra ta efter en? Så att ingen till slut mår dåligt.
Herregud. Har ingen lust att tänka på detta nu, hehe.
Men ha det så bra! Kram!
Sandra: Ingen öppnar sig eftersom det fortfarande är tabulagt att må dåligt.