Det har gått några år nu, Bricken har blivit ribbkapare på Svartviks sågverk och är naturligtvis stolt över det. Hon är inte längre ett barn utan hjälper till att försörja familjen. Livet har gått sin gilla gång sedan den stora strejken 1879, med kostkarlar och nya arbetare. Bricken börjar bli sliten mellan sina känslor för Jesus och sökandet efter den stora kärleken, vad är egentligen viktigast?
Sedan händer det otänkbara för någon vid den här tiden, Bricken sågar av sig fingrarna på högerhanden. Vad är hon värd nu, när hon inte kan arbeta och försörja en man och barn? Hon kommer aldrig bli gift utan hamna på fattighuset utan försörjning.
Jag ska inte berätta mer, men det är en fin skildring av livet på ett sågverk i slutet av förra seklet. Det är ett hårt arbete men arbetarna är stolta över sitt arbete och förstår inte herrskapsfolket ömkande med dem. Är du intresserad av arbetarhistoria är denna serie absolut läsvärd!
Betyg: 3 av 5 | Genre: Historisk roman | ISBN: 9789173871617 | Sidor: 341
”Du är stor nu. Du lär få bestämma själv”, sa pappa i vintras.
Så Bricken har blivit ribbkaperska på sågverket. I början var hon rädd för att komma för nära de oskyddade sågklingorna och för att sinka de andra, men nu klarar hon sig lika bra som Sirkka som redan har varit där ett bra tag.
”Arbete gör en till en riktig människa”, säger mamma, som gärna skulle vilja lära upp Bricken så att hon blir en riktigt duktig tvätterska också – ”då är man aldrig bet på att skaffa sig inkomster”.
Mamma vill gärna lära upp Brickens kamrat Saga samtidigt, Saga som slänger lite för mycket med sina mörka flätor när det är pojkar i närheten. Och Bricken undrar: är det arbetet och sammanhållningen på sågverket som är viktigast? Eller Jesus och dopförberedelserna i kapellet med Sirkka? Eller kanske, som Saga säger, att hitta den stora kärleken?
