Den här boken, Grundbulten av Kennet Ahl (som egentligen är Lasse Strömstedt) är, ja. trist! Den är skriven på 70-talet och språket är så uppenbart omodernt. Men den handlar iaf om fängelset Hall och ett grupp interner som på olika sätt råkar illa ut. Livet på den tiden är så främmande för mig att jag inte riktigt hänger med i berättelsen. Det är smeknamn på alla och en massa stockholms- och fångslang att jag helt tappar sammanhanget.
Detta är en rätt tunn bok jämfört med de tjocka tegelstenar jag föredrar, men som sagt – den tog tid! Nej, skippa denna.
Betyg: 2 av 5
Som i en uppenbarelse såg han plötsligt framför sig att alla murar, alla byggnader, alla kulvertar, alla trappor hänger ihop på något sätt på Hall. Hittar man bara Grundbulten och tar bort den, så ramlar hela bygget och då kan man sticka…
Grundbulten var tänkt som en deckare i fängelsemiljö och det är det också. Men under arbetets gång växte den till något mycket mer: den kanske mest initierade och frenetiskt levande skildring av svenskt kåkfararliv som någonsin skrivits.
Den tilldrar sig dels i fängelset Hall, dels i Stockholms undre värld. Dess brokiga persongalleri innefattar gångar, fångvaktare, knarkare, längare, prostituerade, fängelsechefer, ett antal knegare samt den berömda brottsmålsadvokaten Tryggve Marin.
Kennet Ahl är pseudonym för skrivarduon Christer Dahl och Lasse Strömstedt.
