När jag åker omkring där på landet i min lilla budbil blir det plats för många tankar, både stort och smått passerar mina hjärnvindlingar. En del fastnar och utvecklas en aning, andra roar mig bara för stunden. Tankarna rör sig runt Nailmail och blogginlägg till Vacker & Underbar – vilket resulterat i frågan i rubriken:
Vad gör att du sminkar dig, arv eller miljö?
Jag kan identifiera tre olika anledningar till att man börjar sminka sig som liten fjortis. Den första är naturligtvis grupptryck, att alla andra börjar i tidig ålder och det ska ”vara så”. En annan anledning är av ”nödvändighet”, alltså dölja finnar eller på annat sätt förbättra ett utseende som inte anses snyggt. Tredje anledningen skulle jag säga är intresse, eller kreativt intresse av färg och form.
Min egen anledning från början var just att dölja finnar, vilket senare utvecklades till ett intresse – fast det var först för några år sedan! Jag har alltid kletat in en massa foundation, concealers och tjocka lager av puder, men just experimenterandet med ögonskuggor, kajaler och den eviga kampen att hitta den perfekta foundationen.
Det jag funderar på är hur mycket arv spelar in på intresse, eller om det är miljön. Kommer mina barn gilla smink för att jag håller på och duttar jämt och uppmuntrar dem till att gilla det (och kommer uppmuntra till bra produkter osv) eller kommer de gilla det oavsett om jag uppmuntrar dem eller ej? Eller enklare är väl att säga, om jag aldrig sminkar mig – kommer mina barn gilla det?
Vad tror ni? Hjärnan är lite mosig just nu, så jag fixar inte att resonera mer än så här. Men det vore jättekul att läsa hur ni resonerar kring detta!
Rösta gärna här också!
Jag böörjade sminka mig väldigt tidigt, tidigare än nån annan i klassen, så för min del är det bara intresset, men numera även lite blandat med nödvändighet att dölja ”ålderstecknen” :P
Saintbellas senaste bloggpost: OT: Snörvel.
Jag måste säga samma som du skrev som 3:dje alternativ. Intresse för färg och form. Jag har alltid målat, skissat, pysslat och färglagt och på senare år har jag bara fört över intresset från skissblocket till ansiktet.
Men samtidigt måste jag väl tacka mamma som lät mig leka med den kornblå maskaran hon hade liggandes i badrumsskåpet. :0)
Tinas senaste bloggpost: Dagens, Lovely Linnea!
Mitt sminkintresse har blommat sent.
Jag råkar vara den där hemska tonåringen som hade perfekt hy, långa mörka fransar och inte behövde bry sig så mycket.
Började med rosa ögonskugga när jag var 12. haha
I tonåren var det mascara, svart kajal och inte så mycket mer som gällde. Då var det mest för grupptrycket. Vi köpte alla samma märken och samma slags produkter. All in one Facebase från TBS är allt jag har att säga om saken.
Jag har alltid gillat ögonskuggor men första senaste dryga året har jag börjat bygga ut samlingen.
Dock har jag alltid haft intresse av skönhet och mode, har ganska bra koll på vad folk passar i och har nog alltid tyckt det varit roligare att gegga på andra än mig själv. hehe
Min mamma sminkar sig överhuvudtaget inte och bryr sig mycket lite. Hon tycker jag är lite löjlig med mitt duttande, så det är inte därifrån.
Jag har bara en kompis som är väldigt sminkintresserad, så det är inte därifrån heller…
Undrar var tusan jag har det ifrån? :-)
(men min fina hy försvann med tonåren… mummel)
Kisses senaste bloggpost: IsaDora Delirious
för övrigt så bryr jag mig inte om ålderstecken och sånt heller.
Däremot är det najs att kunna tona ned finnarna mellan varven…
Kisses senaste bloggpost: IsaDora Delirious
jag har väl aldrig brytt mig om smink på så sätt,men när jag började va det bara mascara som jag använde,med ögon skuggor och resten kom väl när jag fyllde 16(vilket är många år sedan) skulle jag tro,min mamma har häller aldrig varit direkt sminkad förutom när hon ska bort,och idagens läge aldrig känns det som, vilket jag tycker är synd.
ingegerds senaste bloggpost: Pollen…
Jag har varit galen i smink sen jag var väldigt liten. Första minnet är när jag står på toalocket i fyraårsåldern och mamma smörjer in mig med sin härliga rosaskimrande bodylotion – tror faktiskt jag skulle känna igen doften på den än idag! Från det jag var 12 år så har jag sminkat mig till vardags nästan varje dag. Jag är 39 år nu så det är ett tag. Jag älskar lyxkänslan i produkterna så himla mycket, jag är faktiskt inte så fåfäng utan det är mest att jag gillar färg och doft. Det är min lyxstund på morgonen att få kladda med mina sminkgrejor och spraya på parfym.
Min mamma är totalt ointresserad av smink, hon har bara använt smink en gång i sitt liv och det var när hon gifte sig för 35 år sedan. Detta enbart för att frisören kletade på lite… Själv fick jag köpa mitt första smink när jag skulle på klassfest i 4an. En turkos ögonskugga och ett frostat rosa läppstift, mycket snyggt!!(detta var på det glada 80-talet) Jag tror att mitt intresse för smink kommer sig av att jag alltid gillat att spela teater och genom sminket kan jag ”klä ut mig” till någon annan.
Mycket intressant!! Mera mera!!
Jag skulle nog vilka påstå att arv och miljö kan vara ungefär samma sak i detta fall. Det finns ju tyvärr inga garantier för att ens mamma (eller annan äldre förebild) sminkar sig för att det är ett intresse, det kan lika gärna röra sig om grupptryck där, eller kanske framför allt om åldersfixeringen som får människor att vilja dölja saker hit och dit.
Jag började sminka mig framför allt p g a grupptryck. Jag fick höra att jag var ful och kunde läsa i Vecko-Revyn att min blev söt med smink. Så enkelt var det. Lyckligtvis har jag omvärderat sminkets betydelse med tiden.
Mimmis senaste bloggpost: Hemliga lådan