28 mars, 2024
Okategoriserade

En helg utan min bästa vän

Helgen har varit väldigt, ja jag vet inte, lugn men ledsam. Vi hade Nadine här i helgen och hon tog Wendys död väldigt bra. Hon har ju redan varit med om sorg i det här huset, när min pappa dog, så vi har ju redan pratat mycket om vad som händer när någon dör och att de finns kvar omkring oss.

Tack alla för ert deltagande och omtanke, både här på bloggen och på Facebook och Instagram. Jag kommer inte skriva hundra inlägg om min sorg, dels är sorg något privat, dels är det inte ”sorg” utan bara extrem saknad. Wendys frånvaro är så mycket mer påtaglig än pappas på något vis, hon var så mycket närmare än pappa. Han blev ju dessutom distraherad eller vad man ska kalla det av min styvmamma, det var svårt att finnas i hans närhet. Wendy däremot, hon var alltid vid min sida när vi var hemma. Hon låg alltid i mitt knä, på mina skenben eller i min famn när vi sov, såg på tv eller åt. Att hon nu inte längre finns här är extremt plågsamt. Dessutom var det ju så många fler som var inblandade i pappas död, hans syskon och syskonfamiljer osv. Med Wendy är det bara vi i den närmaste omgivningen.

Det kommer dröja innan just Wendys personlighet inte står i vägen för nya kattungar. Visst är det något vi funderar på, med det kommer dröja till nästa höst kanske.

 

Wendy har varit mycket sjuk de senaste två åren, det började med påsken 2010 då hon efter kräkningar blev uttorkad och fick ligga inne på Valla med dropp några dagar. Inget hittades på henne då, förmodligen var det just bara uttorkning. Efter det fick hon ”bättre” mat, hon har alltid fått bra mat och inte skräp från Ica, men mat anpassad för känslig mage. Då upphörde kräkningarna och det problemet återkom inte. Däremot fick hon urinvägsinfektion efter infektion. Först i våras efter en monsterkur med antibiotika slapp hon det, det var mycket skvättningar och elände där ett tag. Hon hade ju också svårt att kissa en period vid Lucia, då trodde jag verkligen att det var kört.

Men hon var inte sjuk nu. Hon var bara väldigt gammal. Det senaste året har hon gått ner 1,2 kg och vägde ca 1,4 kg. Hon var bara skinn och ben, matlusten var inte direkt på topp och det fastnade inte heller trots A/D mat med mycket kalorier. Vi tvångsmatade henne en del, trugade och lockade. Tills för två veckor sedan, söndagen efter kulturnatten. Då märkte vi en helt annan trötthet i henne. Den veckan var ok, hon sov mycket men var ändå alert när hon var vaken och åt. Men helgen vi var på kattutställningen, den söndagen gick det utför. Hon låg nästan helt apatisk och ville inte äta, vi försökte fortfarande på söndagen att mata henne men insåg snart att det är bättre om vi låter bli, att det nu var dags. Så från måndag till onsdag gav vi henne bara lite vatten i en pipett, för att hon inte skulle torka ut helt. Från tisdag till onsdag eftermiddag var hon helt borta, men vaknade till ibland och tittade på oss. Ingen av oss lämnade hennes sida från söndag och jag fick några timmar med henne efter jobbet på onsdagen.

Hon dog alltså av ålder, utan någon bakomliggande sjukdom. Vi ville inte stressa henne genom att ta henne till veterinären, utan var med henne och försökte hålla henne lugn. Jag hoppas ni kan förstå det beslutet.

Nu har vi lämnat henne för enskild kremering, hennes aska kommer vi begrava när vi köpt ett hus om några år. Ovanpå graven ska vi plantera en magnolia som jag hoppas ska blomma ungefär vid hennes födelsedag i april. Som en sista påminnelse om den finaste katt som någonsin vandrat på denna jord.

12 tankar på “En helg utan min bästa vän

  1. Du skriver så fint om er fina Wendy! Jag kan förstå förlusten av en nära ”vän”, jag förlorade min hund Charlie för några år sen och han var allt för mig. Mina katter är mitt allt nu och jag hoppas verkligen få ha dem hos mig i många år friska och krya. Men åren går fort. Ni gjorde helt rätt i att låta Wendy få en lugn sista tid, hon behövde nog det. Tycker era planer på begravning av Wendy låter fina, hoppas på att magnolian ska blomma också.
    Kram till er!

    1. @Ann-Sofie Söderbergh, Tack så mycket! Tråkigt att höra om Charlie, husdjur blir verkligen så otroligt nära en. Har säkert att göra med den villkorslösa kärleken, kommer aldrig tro att en katt eller hund bara älskar en för att få mat. bs säger jag!

      Jag hoppas magnolian kommer blomma, Wendy kommer se till det om inte annat =)

      kram!

  2. Jag delar er sorg efter söta Wendy. Sorgen efter ett djur kan vara svår att förstå och ibland mycket djupare och svårare än sorgen efter en människa. Som uppvuxen på landet med djur omkring mig har döden varit ett naturligt inslag men ändå finns sorgen alltid kvar som en följeslagare när jag minns min första egna hund, min häst eller just den där katten som var lite extra speciell…..

    1. @Anna, Ja, en del tycker nog att vi är löjliga eller tjatiga. Men hon var ju så mycket närmare oss än vad många människor är. De är såna enorma personligheter. Fattar inte de som kan köpa en katt för 5 kr och sedan behandla den som en råttfångare…

  3. När vår älskade hund dog beställde vi också enskild kremering. Hon ligger, sedan många år tillbaka, i vår trädgård under en Magnolia som blommar så fint varje år till hennes minne.

  4. Mina tårar rinner – jag har inte läst hos dig på ett tag ,så när jag såg det här blev jag så ledsen. Själv har jag två katter, o har tre som har gått över Regnbågsbron,den äldste blev 18 år. Jag har tänkt på dem lite extra nu, för den 7e oktober var det otroliga 32 år sen jag var o hämtade den lille katten. Jag har deras aska i en vacker ask i bokhyllan- tills de till slut ska få hällas ut i minneslunden, så jag har dem i närheten när jag hamnar där.

    1. @SoP, Den där dikten med regnbågsbron ska jag lägga upp, den är väldigt fin. Tänk vad tiden går fort, det är så hemskt att de inte kan bli 100 år de också.

  5. En naturlig död är nog det bästa när hon inte var sjuk, hon led ju inte utan fick dö i stillhet i sin egen takt, med er vid sin sida. Jag blir alldeles tårögd för du skriver så fint och det är ingen tvivel om att hon var den mest älskade kissen och fick ett alldeles särdeles fint kattliv tillsammans med dig. Bättre kan ingen liten vacker missa ha det!

    Så fint. <3

    Kram.

Kommentarer är stängda.