Som jag sagt tidigare samlat jag inte på minnen. Jag har svårt att återkalla dem igen och liksom, cherish dom. Många gånger tvivlar jag på om det är mina minnen, eller om det är återberättade sådana.
Men ett minne, s0m jag plockar fram när jag vill längta lite extra, är då jag var i Thailand. Kanske hela resan i sig, det var en flykt en jävligt kall februari och mycket spontant planerad. Jag minns känslan av när vi landade där i Singapore och sedan i Krabi några dagar senare. Hur lycklig och sprallig jag var så långt borta.
Jag njöt av varje maträtt vi provade. Njöt av sanden mellan tårna under våra promenader. Jag älskade varje ögonblick vi tillbringade under ett parasoll på stranden läsandes varsin bok. Om någon är intresserad av min resedagbok och fler bilder från den resan, hittar ni den här!
Jag väljer iaf att minnas det så… :)
