Jag fortsätter leva utan antidepp. Jag mår rätt bra faktiskt, trots att jag haft en del fysiska besvär såsom illamående, svimmingskänslor, yrsel och trötthet. Men de har varit övergående och händer inte så ofta.
Rent mentalt mår jag riktigt bra! Givetvis kommer ledsnaden över mig hårdare än förut, jag vill helst inte sova ensam tex. Kanske är mitt tålamod lite kortare? Men jag är liksom inte deprimerad eller har ångest.
Så jag är hoppfull! Jag ska klara detta! Även om det inte har någon betydelse för mig om jag tar tabletter eller ej vill jag gärna känna på hur ett riktigt liv ter sig. Trots saknaden efter pappa…
Bra gjort! Det blir lättare och lättare det vågar jag nästan lova, men samtidigt vågar jag nästan lova ett bakslag eller två! Håll ut! Ett riktigt liv som du kallar det är faktiskt riktigt kul!!
Bra jobbat, det är bara att hålla ut. Du vet ju var jag finns. Kramis
Ville bara säga lycka till! Det är inte lätt att sluta med antidepp, men jag förstår din vilja att ha ett riktigt liv, med riktiga känslor. Det kommer gå bra!
Tack alla! Det är ju bara att stå ut med det jobbiga. Och jag kan ju inte må sämre nu med sorgen än annars, så varför inte köra på =)