Pappas griftetal

Detta är talet som prästen Lisa höll på pappas begravning. Där hon nämnde mitt namn bröt jag ihop, det var jobbigt att höra på det sättet. Fint tal i mitt tycke!

Griftetal Hans Gunnar Johansson 450108
Psalmer: 289, 297

ldag är en sorgens och minnenas dag för er som kände och älskade Hans, men det är nog också en dag fylld av kärlek och tacksamhet över att ni fick ha Hans eller Hasse som jag tror de flesta av er sa.

Hasse var en ovanlig man, du Karin sa att han var din hjälte och jag tror att de flesta som skulle höra berättelsen om Hasses liv skulle se honom som något av en hjälte. Många gånger genom åren tog han tjänstledigt för att åka ut på utlandstjänst för FN, Röda Korset, Räddningsverket, Sida mfl. Han var på Cypern där ni två träffades Melanthie, han var i Uganda, Mali, Etiopien, Zambia, Namibia, Sydafrika, Libanon, lrak och Bosnien, ja listan kan göras lång. Hans värsta uppdrag blev nog i folkmordens Rwanda där han kunde höra hur man dödade människor.

På många sätt var Hasse en hjälte men en ödmjuk och humoristisk sådan. Hans sista tid i livet blev kämpig, särskilt för en person som Hans som tyckte om att resa, men han klagade aldrig och jag vet att han tänkte mycket på hur du mådde Melanthie, det berättade du för mig. Genom livet så var Hans hela tiden hungrig på att lära sig saker och han läste oerhört mycket. Ni har alla era minnen av Hans, som er vän, make, släkting och pappa som den humoristiske, Povel Ramelälskande, humanitäre, som den vänfaste.

Efter allt vad Hans hann se och uppleva i livet är det kanske konstigt att han ändå alltid bevarade ett lugn och en humoristisk sida. Men någonstans tänker jag ändå att Hans bars av en längtan av att göra gott, att drivkraften för honom genom det svåra var att göra det som gagnade hans medmänniskor, att människokärleken var större än all ondska och alla hemskheter han såg i världen.

Ett bibelställe som jag vet att du Melanthie tycker om och som handlar om just detta, det grundläggande nödvändiga som bär världen, KÄRLEKEN finns i Första Korinthier brevet och kallas för Kärlekens lov.

”Om jag talar både människors och änglars språk, men saknar kärlek, är jag bara ekande brons, en skällande cymbal. Om jag har profetisk gåva och känner alla hemligheterna och har hela kunskapen, och om jag har all tro så att jag kan flytta berg, men saknar kärlek, är jag ingenting.

Och om jag delar ut allt jag äger och om jag låter mig brännas på bål, men saknar kärlek, har jag ingenting vunnit.

Kärleken är tålmodig och god. Kärleken är inte stridslysten, inte skrytsam och inte uppblåst. Den är inte utmanande, inte självisk, den brusar inte upp, den vill ingen något ont. Den finner inte glädje i orätten men gläds med sanningen. Allt bär den, allt tror den, allt hoppas den, allt uthärdad den”.

Kärleken är det som där den här världen trots ondska och död. Den kan få människor att göra sådant som får dom att vara hjältar för dom som dom möter. Kärlekens källa är Gud i vilken inget mörker finns och hans ansikte ser vi Jesus Kristus. Just att Gud är kärleken kan vi se i Jesus för att han kunde gå in i det svåra. Där människor hade det svårast gick han, ja ända in i lidandet och döden för att också ljuset och livet skulle tränga undan dödens mörker för oss då vi tror på honom. Genom att Gud i Kristus valde lidandets väg så finns det en väg för oss ut ur döden till det eviga livet i hans lidande, död och uppståndelse ser vi Guds kärlek till oss i sin renaste form, det är den kärlek som älskar oss då mörkret omsluter oss, den kärlek som verkligen kan förändra både liv och död och döden vänds till liv.

Vi får stanna upp inför minnet av Hans idag och tacka för allt som han gav till er genom sitt liv och vi får lämna honom till Gud i tacksamhet. Vi får också stanna upp och ta vara på det hopp om evigt liv som Jesus, Guds kärlek vill ge oss och låta oss bäras av hans kraft i våra liv och be att vi kan få bära hans kärlek vidare till dom människor som vi möter.

Amen