Naw :)
Ni ser ut om söta små scouter. Okej, han ser inte så liten ut, men ändå :)
Världens sötaste! Och ja, jag förstår verkligen det där med hjälte. Hans själ vandrar nog nu över hela Afrikas kontinent i tanken, hans andra hemland…
Han har haft ett fantastiskt rikt liv med alla utmaningar han har tagit för sig på denna den rödbruna jordens land. Och han har haft alla avgörande dialoger med alla som betyder något, det känner jag.
Låt nu också detta ögonblick i mötet med andevärlden ske med samma hjältemod. Och mod. Kom ihåg – ”det är ingen konst att vara modig, om man inte är rädd”, som muminmamman Tove Jansson sa.
Var starka!
Är med dig i ande och tanke, Karin! Är dert ”din” Anders som kommenterar så vackert…? Då är du sannerligen i goda händer… Skickar en stoooooor cyberkram till dig ändå!!!!
Åh Anders, du får mig att gråta.
…Ja – jag är Karins Anders.
När jag skrev dessa tre kommentarer (denna och två andra) innan Hasse gick bort kände jag så starkt att han inte hade mycket tid kvar. Jag var fortfarande på jobbet. En dryg en och en halv timma senare ringde Karin. Hasse hade gått över till den andra sidan, just i det lugn, styrka och harmoni jag kände att han hade. Redo. 13.20.
Orden som kom från mig i dessa ögonblick var just sådana. De bara kom – som något slags ”jag finns där för er alla” – men mest Hasse, så klart.
Nu har vi gått in på andra dygnet. Och livet går vidare – både livet efter detta och livet det vi har här.
Låt oss alla ta hand om varandra. Och var säkra, alla Karins trogna läsare och ”virtuella vänner” – jag tar hand om henne.
Ja – var så säkra.
<3
Oh! Nu ser jag. Jag kommenterade 12.59. Det var bara 21 minuter kvar när jag skrev det där igår. Tidsbegreppen har flytit omkring på sistone…
Naw :)
Ni ser ut om söta små scouter. Okej, han ser inte så liten ut, men ändå :)
Världens sötaste! Och ja, jag förstår verkligen det där med hjälte. Hans själ vandrar nog nu över hela Afrikas kontinent i tanken, hans andra hemland…
Han har haft ett fantastiskt rikt liv med alla utmaningar han har tagit för sig på denna den rödbruna jordens land. Och han har haft alla avgörande dialoger med alla som betyder något, det känner jag.
Låt nu också detta ögonblick i mötet med andevärlden ske med samma hjältemod. Och mod. Kom ihåg – ”det är ingen konst att vara modig, om man inte är rädd”, som muminmamman Tove Jansson sa.
Var starka!
Är med dig i ande och tanke, Karin! Är dert ”din” Anders som kommenterar så vackert…? Då är du sannerligen i goda händer… Skickar en stoooooor cyberkram till dig ändå!!!!
Åh Anders, du får mig att gråta.
…Ja – jag är Karins Anders.
När jag skrev dessa tre kommentarer (denna och två andra) innan Hasse gick bort kände jag så starkt att han inte hade mycket tid kvar. Jag var fortfarande på jobbet. En dryg en och en halv timma senare ringde Karin. Hasse hade gått över till den andra sidan, just i det lugn, styrka och harmoni jag kände att han hade. Redo. 13.20.
Orden som kom från mig i dessa ögonblick var just sådana. De bara kom – som något slags ”jag finns där för er alla” – men mest Hasse, så klart.
Nu har vi gått in på andra dygnet. Och livet går vidare – både livet efter detta och livet det vi har här.
Låt oss alla ta hand om varandra. Och var säkra, alla Karins trogna läsare och ”virtuella vänner” – jag tar hand om henne.
Ja – var så säkra.
<3
Oh! Nu ser jag. Jag kommenterade 12.59. Det var bara 21 minuter kvar när jag skrev det där igår. Tidsbegreppen har flytit omkring på sistone…
Åh vilken underbar bild!