21 november, 2024

26 tankar på “Vakar

    1. Det är svårt att vara där, det gör väldigt ont att se honom vara helt borta… Jag hoppas att han inte är rädd men det är svårt att säga nu.

  1. Jag har dig och din familj i tankarna. Jag förlorade min far alldeles för tidigt, vet vad du går igenom. Kramar.

  2. Det är fint att du är där hos honom. Jag önskar att jag hade något vettigt att säga, förutom att jag tänker på er.

  3. Jag vakade vid min morfars sida när han dog. Det är så fruktansvärt jobbigt och det är svårt att komma på någonting mer att säga än att jag vet vad du går igenom och att jag tänker på er.

  4. Skönt att veta att många tänker på dig nu. Du kan prata, han hör även om han verkar borta. Stor kram, jag är hos dig också.

  5. Vet inte ens vad jag ska skriva när jag läser det här. Känns som om orden inte räcker till. Tycker så synd om dig/er. Jag hoppas, önskar och ber att ni orkar ta er igenom det och att det går så bra som det kan gå hur det än går. Många kramar på dig gumman.

  6. Det gör ont nu. Väldigt ont.

    Vi får finnas till för varandra, stenhårt, för att fånga oss i fallet när det kommer.

    Jag finns hos dig, Karin, med Melanthie, Roland, Hedwig – och finns framförallt hos din käraste pappa Hasse i denna stund. Det känns i varenda cell i hela kroppen just nu. Jobbigt att vara på jobbet. Rusar till er så fort dagen är över!

    <3 ad infinitum. <3 vincit omnia.

  7. Ja, och jag rusade så fort Karin ringde, 13.36 igår. Smärta är bytt till frid – och en oändlig saknad hos oss andra.

    Efter idag vet vi också att det är en väldigt vacker jordfästning vardande. Det var skönt att få dagens stund på ”byrån”. Alla sådana tillfällen och ritualer som vi går igenom hjälper oss vidare.

    Vitt, det är färgen. Ljust. Glädjens ljus. Lika vita som de där vita biståndsorganisationernas fältfordon och FN-jeepar…

    Shine on!

Kommentarer är stängda.