Vi fortsätter temaveckan United in Pink hos Helena, veckan då vi tillsammans med hjälp av nagellack uppmärksammar bröstcancer. Idag har jag ett bidrag, men jag tänkte också skriva något lite om just bröstcancer.
Till att börja med, detta är en helt galet cool neon som ingår i en kollektion med flera andra neoner – Hot Collection. Detta är Nubar – Hot Fuchsia, en underbar rosa neon. Älskar såna här neoner, de är så himla peppiga!
2 lager, mycket bra formula och Nubar har alltid bra pensel och torktid. Vad tycker du?
___
Och som sagt, United in Pink. Satt tidigare idag och fick lite dödsångest… Ok att jag kommer besegra cancern denna omgång, men tänk om den kommer tillbaka? Orkar man kämpa en gång till när man vet hur jobbigt det var första gången? Ung Cancer har en kampanj nu under oktober som de kallar #Cancerbaksmällan. De syftar på åren efteråt, när man blivit friskförklarad men fortfarande går på kontroller och ständigt är orolig för återfall. Jag är redan nu livrädd för återfall och så orolig för att det ska dyka upp någon annanstans.
Hur lever man med den här oron? Räcker det med kurator och stöttande vänner och familj? Eller försvinner den aldrig? Alla är glada att cancern är borta men själv brottas man med ständig ångest.
Om du har en vän som blivit friskförklarad – hör av dig. Fråga hur hen mår. Räck ut en hand, det är inte alltid själva behandlingen som är det tuffaste.
Min vän har alldeles snart gått igenom hela sin behandling, cellgifter och strålningen. Vi ska börja med att fira det med ett Pink party. Sen får vi ta tag i oron för framtiden. Vännen själv har inte sagt så mycket om just den biten, men jag funderar mycket på det. Om det kommer tillbaka och var och vad händer då. Så jädra hemskt.
Tänker på dig och följer dig på IG som Discoduckan. Kram <3
Vad fint av er att ha en fest för henne! Hoppas det går bra med slutfasen och framtiden! Kram! <3
Mycket bra skrivet! Just det här med baksmällan tycker jag är så sjukt, har själv fått kommentarer om sonens sjukdom att ja men nu är han ju frisk när han opererats. Nä, så funkar det inte för många av er som har varit sjuka kanske fick bort själva roten av sjukdomen med en operation, men rädslan att den ska komma tillbaka eller den ständiga medicineringen som man kanske måste fortsätta med är ju en ständig påminnelse både för den som varit eller är sjuk och dess familj. Så för mig är det en gåta att svensk sjukvård är så dålig på att stötta en efter det mest akuta stadiet. Familj, kurator, stödgrupper all hjälp som finns ska man ta och även tror jag prata om den där rädslan öppet så att det blir mer accepterat att man känner som man gör. Stor kram!
För övrigt är lacket urläckert!
Ja, det är ju lite skillnad när man kan jämföra sina känslor mellan kroniska sjukdomar och tumörer. Det är ju väldigt svårt att förstå för utomstående. Hoppas verkligen att sonen får fortsatt stöd!
kram! <3
Verkligen härligt knalligt lack! Och bra skrivet kring vad som kommer efter, något som är svårt att förstå för dem som inte varit där själva (inkl jagsjälv). Hoppas att det via ex patientföreningar finns stöd att få om inte den traditionella vården ser och tar hand om de känslorna, den oron eller ångesten.
Jo, nåt finns det tror jag, men det är ju olika hur folk reagerar med. Jag kanske oroar mig i onödan?
Kram! <3