Hej Poppy!
Tack för ditt brev! Jag hann inte svara dig innan utställningen i söndags och nu har vi ju setts! Jag var kanske inte så jättesnäll mot dig, fräste och hade mig… Men jag blev nog lite osäker överlag, det var så mycket folk och katter överallt. Lukter som jag aldrig känt förut och en massa tanter som slet och drog i mig. Men nästa gång vi ses är det nog lite lugnare, då hoppas jag vi kan leka istället.
Utställningen ja, vad tyckte du om den? Jag fick åka iväg med en okänd familj redan i lördags hem till min morfar Skatten! Vem visste att morfädrar var så roliga? Vi lekte hela eftermiddagen och kvällen medan hans kompisar bara surade och fräste åt mig. Sedan fick vi gå upp tidigt igår och in i transportburen igen – men där träffade jag ju din mamma Suzanne! Det var länge sedan jag såg henne, hon pussade på mig hela tiden, mycket mer än vad min mamma gör. Hon föredrar att klappa mig på nosen istället. Efter jättemånga långa timmar kom äntligen min mamma och pappa och jag blev så glad!! Rusade fram till dörren och så tog de ut mig och kelade. Som jag tycker om min familj, min trygga tjocka mamma och knasiga pappa.
Men sedan blev det tråkigt igen tills jag fick lägga mig i en stor rosa puff i mammas knä, jag somnade som en stock. Det var så himla mysigt att ligga där när hon bar omkring på mig. Men så började en tant dra i mig igen! Men tydligen var jag duktig för jag fick en stor blå rosett och blev utvald bland bland två andra tigrar att specialbedömas. Då såg jag att mamma var jättestolt och pappa filmade mig hela tiden.
Jag hoppas du blev nöjd med din rosett också? Det var väldigt skönt att åka hem sen, jag låg i buren men höll mamma i handen hela vägen. Hoppas hon aldrig lämnar mig igen!
Mjau på dig Poppy!
Och här är min pappa Bobo och halvsyster Stella (hon som ligger ner)!
