Nå, Den dubbla tystnaden handlar om ett välmående villasamhälle i Visby, Terra Nova. De boende i området umgås allihopa, men 3 par umgås mer tillsammans. Reser bort och har fester bara de 6. Detta års resa ska gå till Bergmanveckan på Fårö och sedan Stora Karlsö utanför Gotland där Sillgrisslan häckar. Men så mördas en i sällskapet och allt hamnar i händerna på Anders Knutas och hans kollega Karin Jacobsson. Bit för bit nystas berättelsen upp, där lögner, svek och sex är de mest tongivande ingredienserna.
Jungstedt använder sig inte av gastkramande gisslandramor eller skottlossningar, men lyckas ändå skapa en spänning och förväntan på bokens upplösning. De är spännande men inte den bästa i genren i mitt tycke. Men personbeskrivningarna är bra och du kommer också de ledande karaktärerna nära. Som att Karin våndas över sin bortadopterade dotter och Knutas i sitt förtvinande äktenskap.
Gillar man svensk deckare är serien om Knutas helt klart läsvärd. Den här är inte bättre eller sämre än någon annan, många Bergmanreferenser om du gillar det dock!
Betyg: 3 av 5 | Genre: Deckare | ISBN: 9789174291056 | Sidor: 362
Försommaren blomstrar och de goda vännerna från det välmående villaområdet i Visbys utkant reser iväg på sin traditionella semestertripp. I vardagen delar de allt: barnpassning, trädgårdsskötsel, middagar, fester och motionspass. Vänskapen är gränslös och banden dem emellan tycks orubbliga efter åratal av gemenskap. Årets utfärd går till Fårö där Bergmanveckan stundar och sedan vidare mot Stora Karlsö där sillgrissleungarna lyfter i tusental från de branta kalkstensklipporna.
Men något går väldigt snett under resan – en kvinna försvinner under en cykeltur i Bergmanlandet kring Hammars, en åldrad man flyter iland i den lettiska staden Ventspils på andra sidan Östersjön.
Kommissarie Anders Knutas med kollegan Karin Jacobsson får ett svårgripbart fall att ta tag i som för dem långt bortom gängse normer. Mari Jungstedts sjunde roman borrar djupt i de mörkaste av hemligheter som även vänner döljer för varandra.
har också läst den här deckaren i år (har blivit många deckare i år inser jag). gillade den, speciellt den mänskliga delen du beskriver. men tycker inte att läsningen flyter på lika väl i jungstedts böcker som i vissa andra deckare, men helt klart läsvärda. =)
@alexandra, Nej, den är inte riktigt lika bra tycker jag…