Det är sköna söndag. Jag är på väg hem till mamma, ska ta en promenad dit ut eftersom min kropp desperat behöver motion. Måste verkligen gå till gymmet på måndag, inga ursäkter!
Dessa bilder tog jag två dagar efter att Wendy dog, alltså en månad sedan nu. Tiden går fort, men tiden läker inte alla sår. Det är väldigt tomt här hemma utan Wendy och utan en katt överhuvudtaget. Hemmet är detsamma, men utan en stor personlighet och det märks… Jag har henne runt halsen åtminstone.
Nåja, detta är alltså en av de vackra solnedgångar som ägde rum dessa dagar. Fantastiska solnedgångar som triggade min sorg och smärta men ändå fick mig att skicka en tacksam tanke till mina älskade saknade…
