Inte konstigt jag mår så dåligt som jag gör, med alla dessa krav på min själv. Det är jag – utifrån yttre ideal och en tuff social miljö – som dödar, kväver, hånar, trycker ner min livsglädje. Det är jag som inte tillåter mig vara den oälskade, ofräscha, ohälsosamma person jag egentligen är.
Jag och viljan att höra till…
…och så gick jag ifrån utställningen i tårar.
Nu blev du än en gång medveten om kärnan i dina problem. Se på dem, undersök dem och försök sen att kasta ut alla krav, ett efter ett. Du Är värd att må bra, låt inte kraven ta död på dig. Det Är du själv, dina tankar som gör att du mår dåligt. Skall jag säga……
@hms, Ja, det är lätt att säga och tro att man tror på det själv. Sedan märker man att man mår dåligt av att ingen tycker om en osv osv.Då är det inte så himla lätt…
Ett första steg är tror jag att inte prata så om dig själv: oälskad, ohälsosam, ofräsch…. Vem är det som säger att du är allt detta? :) Jag känner dig inte ens – mer än vad du skriver på bloggen – men jag ser dig inte alls på det sättet. Jag ser en driven tjej med massor av jäklar anamma och ett gott hjärta som vill väl men inte alltid orkar – en person som kan gå hur långt som helst om hon lär sig sig tycka om sig själv och inse att hon är och kan bli älskad och uppskattad för precis den hon är! Självkänsla, med andra ord… jag vet hur svårt det är. Men du är den viktigaste personen i ditt liv – du förtjänar att må bra – DU väljer vad som får dig att må bra – ingen annan. Glöm aldrig det!
@Mia, Tack så mycket, gullig du är!!
Du har absolut rätt i vem jag är och hur du uppfattat mig, men jag tycker att min lättja osv sätter så mycket hinder för mig…
Tack för peppen och kram!