Jag har förträngt begravningen. Den är på torsdag, idag den 19e var sista dagen att osa för minnesstunden efteråt. Jag glömde det. Jag vet inte varför jag väntade så länge men glömt har jag.
Jag vill inte att han ska vara död.
Jag saknar min ”papah”…
Söta gumman då :( Stor kram!
Kram!
Döden är så…abstrakt, på något sätt. Jag tänker mig att det kommer att ta lång tid innan själva faktumet – att din pappa faktiskt är oåterkalleligt borta – har accepterats på alla dina inre plan. Jag hoppas att begravningsakten och minnesstunden efteråt blir riktigt vackra och värdiga. Styrkekramar i massor!
Vad fin din pappa var…Kramar från mig och mina kisar