Sitter på bussen och lyssnar på en mamma och hennes tonårsdotter. Mamman tycker att flickan ska älska sig själv och säga det i spegeln men flickan säger bara nä, jag hatar mig själv.
Det gör mig så ledsen att höra… Hur man kan börja som 11-åring eller nåt att hata det mirakel som är ens kropp och aldrig sluta….
Det är inte så svårt, jag började nog ännu tidigare än så.
Är det så fortfarande då? Svårt är det inte, men tragiskt…
Ja, tragiskt nog så är det nog så fortfarande.. Är nog värre nu dessutom.