Det var för kanske fem-sex år sedan jag började med handväska. Tidigare hade jag min plånbok och nycklar i fickorna på jackan och släpade inte med mig smink och mobil hade jag först 2001 eller så.

Min första väska minns jag inte nu, men det kan ha varit en röd väska från Accent. Rött plastskinn som kunde stå på egen hand. Sedan dess har jag övergått till riktigt skinn, tex en turkos mockaväska av påsmodell. Skinn håller bättre och går inte sönder på samma fåniga sätt som tyg eller plast. Däremot skulle jag aldrig betala 10 000 kr för en väska, även om det vore min bästa vän i hela livet. Tänk att vara rädd för att bli av med väskan, snarare än det i den!

Nu har jag en svart skinnväska från LaRedoute. Remmarna är egentligen lite för korta för att ha den över axeln, den ska säkert bäras som en kasse egentligen. Men den är rymlig och sväljer allting. När jag var i Stockholm sist hade jag tex min lilla laptop i den och har jag kameran med mig ryms den också.

Men som ni ser rymmer en stor väska lite för mycket skräp. En servett med en gammal muffinsform, massor med visitkort från Nailshop (med en varsin tid för behandling på varje), kvitton och servetter. Lite mycket bjäfs som alltid i en kvinnas väska.

Så under översikt av Wendys vakande ögon städade jag ut väskan så den bara innehåller det jag, eh, behöver.

Kvittot till vår soffa, min plånbok, pennor, läppglans och läppstift, ipren, tamponger, nycklar, visitkort till AkroPlanet och Nailmail, visitkort till Medaskin, min mobil, hemköps-femma, tuggummin, pin-kod till min mobil, tre-dongel, plåster och en nagelfil. Och ett halsband. Everything essential, eller hur?

Tråkigt nog får jag inte med mig Wendy i väskan, även om hon är liten nog…

Vad tycker du om detta inlägg?

  • Älskar det! (0)
  • Bra! (0)
  • Helt ok! (0)
  • Ingen åsikt (0)
Okategoriserade