Detta är min pappas bil. Han importerade den från Tyskland 1996 och har åkt i stora delar av Europa med den. Han körde hem mig från utspringet med den också.
Pappa hade inga planer på att sälja eller byta den, men ödet ville annorlunda. Ni som läst min blogg länge kanske minns att jag krascha med den här bilen i maj 2008. Jag körde på E4an och sms:ade vid ratten om någon undrar. If löste ut den, men tydligen köpte någon den. Nu bor den två-tre kvarter från oss.
Det gör lite ont att se den faktiskt.
Bara tanken på att den fortfarande finns och så nära dig är hemsk – isynnerhet som den enligt If skrotades. Fiffel och båg ?
Ja, och när detta skedde så insåg jag med fullaste kraft att jag älskade och älskar dig, Karin, även om jag verkligen visste det redan innan efter några månaders stark vibrerande känsla som jag i min enfald försökte förneka till en början…
Jag satt och planerade Club2Club-premiär i midnattstid där jag bodde i mitt kollektiv på den tiden i en livsövergång mellan två lägen, och jag frös när jag fick telefonsamtalet. SMS:et som du skickade var till mig, och sedan hörde jag din röst med vad som hade hänt.
Ett dygn senare dansade vi lekfullt på ett klubbgolv i industrilandskapet på en nu avsomnad venue, efter det att jag riktat min musikenergi och du dansade solo framför mig… gosh.
På söndagen skedde det som vi ändå räknar som den dagen när vi officiellt blev tillsammans. Jag var tvungen att uttrycka det och göra det med öppenhet och ärlighet. Vid Sörsjön, vid ett fallet träd som ännu vilar horisontellt över vattnet.
I livets kedja av händelser så är jag fortfarande beredd på att möta det magiska varje dag. Bjuder jag in det medvetet och/eller omedvetet varje stund av mitt liv, så kommer det till mig, och jag är beredd på det, när det kommer.
Du kom till mig, Karin. Vi släppte in varandra, älskling.
Jag Älskar Dig!
<3