Märkligt att en del av mina internetvänner är mer vänner än några av mina IRL-vänner?  En del av dem har inte hört av sig en enda gång sedan pappa dog. Tror ni jag sitter och gråter ideligen? Skäms på er!

SaintBella är iaf en riktig vän och jag är väldigt glad att hon flyttar hit snart! :D Hon skickade ett bidrag till Cancerfonden i pappas namn och skrev också en väldigt fint dikt. Vi var övertygade om att det var en standardvers men hon hade skrivit den själv! Se bara så fint!

Till minnet av en älskad far, make och vän, som lämnade den fysiska världen alltför tidigt.
Du skall i allas hjärtan för alltid leva vidare som den glädjens man du var.

Vår gåva är vårt sätt att hedra Dig och Dina anhöriga, och vi hoppas innerligt att den förhindrar fler fantastiska människor att skiljas från oss alltför fort.

Vila i frid.

Fantastiskt fint, eller hur? TACK Bella!

Okategoriserade
  1. Japp! Är inte bra på att hantera vissa grejer pga det jag själv har i bagaget. Men jag har ju hört av mig och sa att du kunde höra av dig till mig när dom helst på dygnet. Att jag finns här. Visst att jag la bollen hos dig men det var det som kändes rätt ifrån hur jag tänker. Vi är alla olika och hanterar saker på olika sätt. Jag antar att det inte var tillräckligt med tanke på detta inlägg. Men jag är nog ingen riktig vän eftersom jag inte vet hur just du tänker och hur du vill att jag ska bete mig. Fast å andra sidan är det väl lika dant tvärtom när jag tänker efter. :)

  2. Det ska väl vara ett jäkligt tungt bagage att bära om man inte orkar hålla bollen själv?
    Att finnas där 24/7 är liksom en självklar och outtalad sak som ingår i kompisdealen, inte något man plockar fram vid obehagliga stunder.
    Man kan inte skylla på sina egna problem när ens vän sörjer, om man inte råkar vara allra längst ner i den totala skiten.

    Jag tycker det låter konstigt att du, Karin, ber om förlåtelse om dina vänner inte hör av sig när din pappa dör. Du har all rätt att vara besviken.

    Kram!

  3. Alla äro vi olika. Själv skulle jag inte vilja att folk hörde av sig stup i kvarten i en sådan här situation. Att de hör av sig och talar om att de finns skulle räcka gott och väl för mig. Jag skulle definitivt vilja hålla i bollen själv.

  4. Alltså, jag blir så trött på folk som skyller på att man är olika!
    Ja, man hanterar saker på olika sätt, men när det inte ens är man själv som drabbats av problem, utan ens vän, varför ska man då utgå från sig själv?
    Har man känt någon så länge så bör man veta hur personen i fråga vill bli behandlad, och agera utefter det, inte efter hur man själv skulle vilja bli hanterad. Då faller ju hela teorin om att alla är olika.

    Vet man inte hur något sånt här ska hanteras finns det bara en sak att göra: fråga. Vill du prata om det eller inte? Vill du ändå hitta på saker eller vill du ta det lugnt?

    Det är så enkelt.

Comments are closed.