Fy vad det har snöat idag! Bådar inte gott för jobbet imorgon, jag kommer köra fast hela tiden… :(
Lassomöte idag, after work tom med lite presentationer och trevligt umgänge. Mysigt =) Klippt luggen idag också, tyckte den var lite för spretig innan. Ska nog fråga mamma om hon kan klippa topparna på resten imorgon men jag fasar för hennes suck. Finns två saker jag avskyr, att göra mamma besviken och att få henne att göra nåt hon inte vill.
Pappa förresten, om någon undrar… Pratade med honom idag och det är verkligen hemskt numera. Han var helt borta, drogad och sluddrig. Det är svårt att förstå vad han säger och det värsta är också att trots väldigt höga doser morfin har han fortfarande ont. Måhända börjar han komma till den gräns där morfinet inte längre hjälper. :(
Nåja, inte bara elände just nu även om jag inte kommer på nåt bra att berätta om…
Dagens är med en svart matt skugga i den yttre ögonvrån, därefter en ljust rosa i den inre som suddats in i den svarta. Jag köpte nytt puder igår, Mac Mineralize Skin Finish om jag inte minns helt fel. Verkar riktigt bra!
Hello gorgeous! Det är verkligen läckert med den mörka färgen på håret; dina ögon framhävs otroligt väl:)
Angående din stackars pappa: Det måste vara fruktansvärt att se en närstående i ett sådant bedrövligt tillstånd ,och bara maktlöst sitta och vänta. Det är bra att du har Anders och Wendy därhemma; för du behöver allt stöd du kan få nu!
En annan sak…jag har absolut ingen som helst rätt att tala om för dig hur du ska/bör känna. Men vet du, jag tror att du nog skulle må bra av att låta din mamma ta ansvar för sina egna känslor och reaktioner istället för att känna att DU gör henne besviken/tvingar henne till saker. Hon är en vuxen människa och kan säkert leva med att du ibland gör saker som hon inte gillar, och hon kan säkert också lära sig att säga ifrån om hon inte har lust med något. UTAN att sucka;) I synnerhet kvinnor är rätt bra på att ”tänka åt andra” och det ska vi sluta med. Vi är också duktiga på att spela martyrer, och behöver jag säga att det också går bort? Nä, tänkte väl det ;) Kram!
Bra att du förbereder mig …
.-= » Mammas senaste inlägg: #2 Timrade husknutar =-.
Det kändes verkligen jobbigt att läsa om din pappa, så jag kan ju bara föreställa mig hur det känns för dig.:(
Jag har en massa problem med ångest osv så jag går alltid och oroar mig för min familj. Min pappa har de senaste 10 åren haft två ganska stora hjärnblödningar och problem med hjärtat, har gjort två st kranskärlsutvidningar, ”ballongsprängning”. Han har förändrats så otroligt mycket, är väldigt deprimerad och missköter sin diabetes som också kommit på senare år.
Det är en lång historia och komplicerad, men jag tror min pappa som är 65 år håller på att bli senil… Han ”tynar bort” och blir en annan person mitt framför mina ögon och jag kan inte göra något! Det låter kanske som en struntsak, för din pappa är ju ännu sämre, men jag kan kanske förstå hur DU känner det nu.
Min pappa har alltid varit så stark, i fler än en betydelse (trodde jag iallafall). Han har varit snickare hela sitt liv, byggde hus innan armarna blev förstörda. Sedan jobbade han i skogen med röjning och plantering. Det känns så underligt att se honom nu, fysiskt har han inte förändrats, men mentalt…
Är det värsta att se dem vi älskar plågas på olika sätt och vi inte kan göra något? Jag hatar att känna mig hjälplös och förlora kontrollen! Men som tur är har vi båda familjer/vänner och våra katter till tröst…
Jag är så ledsen för dig och din pappas skull, men det vet du redan. Som jag fattar det är inte långt kvar till slutet nu, om de måste ha så höga doser morfin och han fortfrande har ont. Kanske att ni borde föreslå massage som tilläggsbehandling, att bli berörd av kunniga händer kan hjälpa väldigt mycket. Eller kanske han borde få mysa med ett djur en stund :) ger stor själslig lindring, även om man inte har så stor koll på omgivningen.
Tänker på er.
.-= » Elenas senaste inlägg: AFK =-.
Moonstruck: Tack! :D Och ja, det är jobbigt med pappa, hemskt faktiskt! Men mamma och jag har haft våra duster och går varann på nerverna ibland. Hon är martyr och jag vill pleasa, så är det ju ibland…. ;)
Mamma: Puss på dig med!
Linda: Aj, det gör lika ont för mig att läsa om din pappa. En sak ska du komma ihåg, allting är relativt och din smärta och omtanke om din far är absolut lika hemsk som min. Så be inte om ursäkt, jag förstår dig så väl hur jobbigt det är! Min pappa har också alltid varit väldigt stark och det är väldigt jobbigt att se honom tyna bort och ha ont. Det viktigaste du kan göra för din pappa är nog att du försöker få honom att behålla hoppet eller livsglädjen. För på mig låter det som att han gett upp och då går det tyvärr snabbt utför…. All kärlek till dig Linda och tack för att du berättade!!
Elena: Pratade med pappa ikväll igen, tydligen har han inte maxdos än men han har extremt ont… Jag får ta dit Wendy en stund kanske! :D Tack för din omtanke, kram!!