En helg utan min bästa vän

Helgen har varit väldigt, ja jag vet inte, lugn men ledsam. Vi hade Nadine här i helgen och hon tog Wendys död väldigt bra. Hon har ju redan varit med om sorg i det här huset, när min pappa dog, så vi har ju redan pratat mycket om vad som händer när någon dör och att de finns kvar omkring oss.

Tack alla för ert deltagande och omtanke, både här på bloggen och på Facebook och Instagram. Jag kommer inte skriva hundra inlägg om min sorg, dels är sorg något privat, dels är det inte ”sorg” utan bara extrem saknad. Wendys frånvaro är så mycket mer påtaglig än pappas på något vis, hon var så mycket närmare än pappa. Han blev ju dessutom distraherad eller vad man ska kalla det av min styvmamma, det var svårt att finnas i hans närhet. Wendy däremot, hon var alltid vid min sida när vi var hemma. Hon låg alltid i mitt knä, på mina skenben eller i min famn när vi sov, såg på tv eller åt. Att hon nu inte längre finns här är extremt plågsamt. Dessutom var det ju så många fler som var inblandade i pappas död, hans syskon och syskonfamiljer osv. Med Wendy är det bara vi i den närmaste omgivningen.

Det kommer dröja innan just Wendys personlighet inte står i vägen för nya kattungar. Visst är det något vi funderar på, med det kommer dröja till nästa höst kanske.

Wendy har varit mycket sjuk de senaste två åren, det började med påsken 2010 då hon efter kräkningar blev uttorkad och fick ligga inne på Valla med dropp några dagar. Inget hittades på henne då, förmodligen var det just bara uttorkning. Efter det fick hon ”bättre” mat, hon har alltid fått bra mat och inte skräp från Ica, men mat anpassad för känslig mage. Då upphörde kräkningarna och det problemet återkom inte. Däremot fick hon urinvägsinfektion efter infektion. Först i våras efter en monsterkur med antibiotika slapp hon det, det var mycket skvättningar och elände där ett tag. Hon hade ju också svårt att kissa en period vid Lucia, då trodde jag verkligen att det var kört.

Men hon var inte sjuk nu. Hon var bara väldigt gammal. Det senaste året har hon gått ner 1,2 kg och vägde ca 1,4 kg. Hon var bara skinn och ben, matlusten var inte direkt på topp och det fastnade inte heller trots A/D mat med mycket kalorier. Vi tvångsmatade henne en del, trugade och lockade. Tills för två veckor sedan, söndagen efter kulturnatten. Då märkte vi en helt annan trötthet i henne. Den veckan var ok, hon sov mycket men var ändå alert när hon var vaken och åt. Men helgen vi var på kattutställningen, den söndagen gick det utför. Hon låg nästan helt apatisk och ville inte äta, vi försökte fortfarande på söndagen att mata henne men insåg snart att det är bättre om vi låter bli, att det nu var dags. Så från måndag till onsdag gav vi henne bara lite vatten i en pipett, för att hon inte skulle torka ut helt. Från tisdag till onsdag eftermiddag var hon helt borta, men vaknade till ibland och tittade på oss. Ingen av oss lämnade hennes sida från söndag och jag fick några timmar med henne efter jobbet på onsdagen.

Hon dog alltså av ålder, utan någon bakomliggande sjukdom. Vi ville inte stressa henne genom att ta henne till veterinären, utan var med henne och försökte hålla henne lugn. Jag hoppas ni kan förstå det beslutet.

Nu har vi lämnat henne för enskild kremering, hennes aska kommer vi begrava när vi köpt ett hus om några år. Ovanpå graven ska vi plantera en magnolia som jag hoppas ska blomma ungefär vid hennes födelsedag i april. Som en sista påminnelse om den finaste katt som någonsin vandrat på denna jord.