Har ni läst intervjun med Pamsan – Claws in Color – i vårt senaste nummer av Nailmailbladet? Snart kommer ju ett nytt nummer så då tänkte jag att ni kunde läsa denna intervju även här.
Vill du läsa hela Nailmailbladet hittar du den här!
—
Intervju med Pamsan på ClawsInColor
Möt Pamela, även kallad Pamsan! Hon driver bloggen ClawsInColor, är 33 år och älskar nagellack. Du hittar henne på pamsan.wordpress.com och jag har intervjuat henne!
Hur började ditt intresse för nagellack och naglar? Jag minns hur jag tidigt använde min mammas lack och blev så himla glad när det var marknad och jag fick tag i gröna och blå nagellack – var det så för dig också?
När jag var 16-17 år började jag få upp ögonen för lack. Den perioden varade tyvärr inte så länge.
Jag kommer ihåg att det fanns ganska mycket kul lack i slutet av 90-talet. Duokroma och allt vad det var. En dag gick jag igenom mina roliga lack och gjorde det ofattbara, slängde lack. Jag ångrar detta än idag.
Jag gick i många år med helt nakna naglar men 2007-2008 bestämde jag mig för att köpa två lack. Det stannade inte där eftersom jag hittade bloggar som visade det ena vackra lacket efter det andra. Jag blev fort beroende och började beställa lack som en galning. Efter ett tag startade jag bloggen eftersom jag kände att jag ville få ut mer av mitt intresse och det ångrar jag inte.
Berätta om din samling, har du något system för ordningen? Hur förvarar du dina lack?
Jag börjar få lite problem med ordningen då samlingen växt en del. Jag har, som många andra nagellacksfantaster, en Helmer från IKEA, där jag förvarar alla lack som har blivit testade och även visade på bloggen.
I en annan möbel förvarar jag lack som är otestade eller som jag inte har haft på bloggen. Jag förvarar lacken i märkesordning. Nu är min Helmer full så jag behöver köpa en till. :)
Jag har försökt att börja swatcha upp lack på swatchplattor men det är ett stort projekt som just nu är vilande. Jag har nog ganska bra koll på mina lack trots allt plus att jag har en lista på bloggen med alla lacken jag har.
Jag skickar ju bara iväg lacken, visst är det härligt att se dem alla uppställda när vi packar, men jag får ju aldrig glädjen av att öppna ett paket. Berätta, hur känns det när du får ett paket från Nailmail?
Det går inte att tröttna på att få paket. Det är alltid lika roligt att öppna brevlådan och se det där efterlängtade paketet ligga där.
Jag brukar bryta upp paketen ganska brutalt, som ett barn på julafton. Sedan kan jag sitta en stund och beundra flaskorna, gärna i solsken.
När jag väl fått hem ett paket och öppnat så dröjer det inte länge innan jag beställer igen. På något vis är det kul att alltid ha ett paket på väg. Skadat? Ja, kanske men det är nog inte helt ovanligt bland oss nagellacksmissbrukare.
Du visar ju upp en väldig massa olika sorters lack på din blogg, men vilken finish är din favorit? Och vilken färg?
Det här är svårt att svara på. Jag vet inte ens om det går.
Hololack är ju omöjligt att inte älska, men foil och duokrom är också favoriter. Och kräm och skimmer. För att svara på din fråga får jag nog ändå säga holo. Man blir lycklig av de där regnbågarna och kan beundra sina naglar i alla dessa vinklar och se hur regnbågens alla färger gnistrar.
OBS! Ett litet varningens ord kan vara på sin plats här. Var försiktig vid bilkörning då fokus gärna kan flyttas från vägen till dina naglar när du bär holo. ;)
Du har en bra och välbesökt blogg, pamsan.wordpress.com. Vilket nagellack har du fått mest reaktioner på? Brukar du anpassa dina inlägg efter vad du vet vad dina läsare tycker om?
Jag har märkt att det blir mest reaktioner på nya lack. Om man är snabb på att visa ett lack som precis släppts så blir många nyfikna. Jag visade några magnetlack från Depend som precis släppts och då fick jag ganska många kommentarer.
Ibland blir det även bra respons om man visar en gammal, bortglömd goding. Jag brukar känna på mig hur reaktionerna kommer att bli men det är inte alltid det stämmer. Det har hänt att jag har visat ett lack som jag varit säker på att jag inte skulle få så mycket respons på men så blir det tvärtom.
Jag lackar med det jag känner för och försöker variera mellan märkena så gott det går. Jag får nog erkänna att jag inte är helt säker på vad mina läsare tycker om, utan jag bloggar bara på. Det kanske kan vara idé att fråga på bloggen.
Din blogg är ju inte så inriktad på dig som person, berätta något om dig som få av oss läsare vet!
Jag är en liten människa, 160 cm kort, kör bil lite för fort, tittar på Eurovision Song Contest trots att jag älskar metal och älskar att laga mat och experimentera i köket. Jag är dessutom otroligt trögstartad på lördags- och söndagsmornar. Dricker kaffe länge, sitter i myspysbyxor och rufsigt hår till middagstid och får då panik vid oplanerat besök. :S
Tack Pamsan för att vi fick möta dig!
