Det var givande hos terapeuten idag. Jobbigt, men givande. Det är svårt att gå dit och gräva i allt ouppklarat för att hitta orsaker till det egna beteendet. Sedan gäller det ju att bryta beteendet också! Hur lätt är det tror du?
Något som jag hört hela min uppväxt är att de jag umgåtts med sagt att de inte vågat säga något till mig, för att de varit rädda att jag ska bli arg. Varje gång jag hör det blir jag förvånad, för jag anser inte själv att jag reagerar med ilska särskilt ofta. Men det är möjligt att mitt ironiska sätt uppfattas som ilska! Detta är helt klart något som måste jobbas på – och som jag har jobbat på i 34 år! Men det är svårt att få hjälp, de som påtalat det har dragit sig undan och vill inte ha med mig att göra. Knepigt.
Allting handlar ju om att jag deprimerar mig, som min terapeut säger. Jag känner mig värdelös, mindre värd, mindre intressant och viktig. Jag känner mig också väldigt ofta missförstådd och dum, vilket såklart gör mig ledsen och frustrerad. Jag bär på mycket ilska och sorg som inte kommer ut, allting stängs inne och förtrycks. Jag känner ofta att min personlighet, det som egentligen är jag, inte accepteras. Resultatet blir att jag trycker ner mig själv, ursäktar mig och gör mig osynlig. Men detta klarar jag bara av ett tag, tillslut exploderar jag på ett eller annat sätt.
Alla människor är komplexa personligheter, men kanske har andra lättare för att hantera detta redan från början.
Terapeuten berättade en annan grej också. Tydligen har det gjorts undersökningar att endast 10% av vår lycka beror på yttre faktorer. Som tex en miljonvinst som kanske lättar på trycket en stund inte räcker för att ändra på hela lyckospektrat. 50% av lyckan kommer från ens personlighet, och här har jag en ganska dyster personlighet. Eller kanske dyster inte är rätt ord, utan snarare inåtvänd. Inåtvänd, reflekterande och observerande, men inte sprudlande. 40% är sedan sådant som på riktigt gör en lycklig, som att gå upp i ett intresse, relationer osv.
Tyvärr tror jag inte denna terapi har någon längre effekt på mitt beteende, men kanske kan dessa inlägg göra det. Vad tror du, hur uppfattar du mig? Även om jag inte uppfattas som munter, uppfattas jag verkligen som otrevlig också?
Bra att du analyserar och försöker se på dina tankar och beteenden. Känns som ett positivt framsteg idag. Du kan kanske sätta ord på din ilska och sorg – härleda den och lyfta fram den i ljuset. (Dvs skriv ner den bara för dig själv.) Är det verkligen värt att må dåligt idag på grund av ’den händelsen’? Den som orsakade det hela kanske också mådde dåligt då – varför skall du då må dåligt för det. En lapp för varje grej, fundera över det, förlåt alla inblandade och kasta bort. För varje ’sten’ känns ditt sinne lättare.
@HMS, Jo, det var säkert ett framsteg även om det är svårt att se mitt i inne i det. Vore onekligen intressant att gå igenom en massa händelser, undrar om det ens är möjligt?
Ska fundera på det! =)
Jag uppfattar inte dig som otrevlig!
Intressant med personlighet och vad den gör för lyckan. Ibland är det ju svårt att acceptera sin personlighet. Fråga är hur mkt av den som inte går att förändra egentligen, vad som är vad. Hjälp, vad klurigt…
@Kerstin, Tack! Phew! =)
Visst kan man vara missnöjd med sin egen personlighet! Jag tror inte man kan förändra allting heller, kanske acceptera och inte betona – men inte ta bort personlighetsdrag. Men jag tror man kan förändra de 40%-en, de som är beroende av intressen och jobb och vänner etc. Det är där man ska jobba!
Känner igen lite av det där
Nu ska jag bänka mig med fotbollströjan och hoppas på 40% lycka då :)
@Roland J, Vad känner du igen av det? Reaktionerna?
Hoppas det gick bra! =)
Ja är här för dig!
En del av de 40 procenten … <3 !
@Anders Abrahamsson, Jaaa, tack!! <3!
Det første jeg tenker er at det din behandler sier er veldig lite oppbyggende.. Det er greit å se på fakta men hensikten med en behandling må jo være å lære et menneske å bygge seg opp.
Jeg synes du er en flott jente og ser på deg som ei som er tøff, ikke sint el. Jeg ser også at du er modig å våger å stå i sorgprosseser, du viser følelser og tar deg tid til å minnes det vondt. Du vet, mange klarer ikke det å bare går videre.
Fagfolk sier at det tar ca tre år å komme ”over et tap eller en sorg.
Jeg jobber mye med meg selv og har ved hjelp av en norsk healer lært gode teknikker for å få gode dager. Han har lært meg at det er mye vi kan gjøre selv. Om du vil se på noe av det han gjør så er hjemmesiden hans http://www.runarhalonen.com/
I gratis videobibliotek kan du se på litt av det han jobber med. Jeg er med på live morgenmeditasjoner med han, dette gjør meg mye mere positiv og glad!!!
God klem til deg Karin, du er god og mere enn bra nok!!!!:)
@http://bloggeridu.blogg.no/, Tack så mycket, snällt sagt! Jag ska kolla in den norske healern sida, kanske finns det något där för mig. Jag har lite svårt för självhjälp, men antar att jag måste ta tag i detta nu ändå. Så jag måste ta tag i min sorg, även om det gör ont…
Tack för peppen och kram tillbaka!
Jag sänder dig en styrkekram, det är inte lätt när man kämpar som en galning i en ständig uppförsbacke.
Detta är en lång process, den får helt enkelt ta den tid den behöver. :)
@Danijela, Tack så mycket och kram tillbaka! Den får absolut ta den tid det tar, jag har inte bråttom att glömma min pappa… Dock vill jag gärna slippa all ångest från barndomen. =)
@Karin svarar, Om det er sånn at det er ting du ønsker å legge bak deg så kan jeg anbefale den videoen som heter ”klasserommet, i videobiblioteket jeg nevnte. Den tar deg med på en tankereise der du får muligheten til å lukke gamle dører for så å blir klar for å gå inne i livet her og nå.
Blir litt vanskelig å forklare:) men føles det rett så kan du jo gjøre et forsøk.
Å jobbe med seg selv kan være vanskelig, det er nok mye derfor jeg liker å bruke disse videoene, da kan jeg bare trykke på play og la meg lede samtidig som jeg lærer mye bra underveis.
@http://bloggeridu.blogg.no/, Tack för tipsen, ska kolla in dem!
Jag har aldrig uppfattat dig som otrevlig eller inåtvänd, du underskattar dig själv så mycket hela tiden.
De gånger vi träffats har du alltid varit positiv, otroligt trevlig och förstående, och inspirerat mig något enormt!
Du är också väldigt vacker.
@Hanna (Snigel), Åh fina Hanna! Tack för peppen, du är så gullig!
Sjukt. Kändes som jag skrivit den här texten! Tänk vad lika men ändå olika vi människor ändå är.