Sitter och tittar på ”The Story Of Stuff With Annie Leonard” och som den bildade akademiker jag är sväljer jag allt med hull och hår. Skämt och sido. Det är faktiskt fruktansvärt hur mycket vi konsumerar.
Som läppstiftet jag köpte idag på MUS. Varför har den en pappersask? En del andra märken har istället plastomslag. Vad är bäst? Vad skadar miljön mest före och efter jag som konsument köpt varan? Minns ni på 80-talet då konsumenterna började lämna kvar pappersasken till tandkrämstuberna på Ica? Vad skulle hända om vi gör samma sak med vårt smink?
Javisst, Benefit har söta askar, Meso Pretty också. Men har ni funderat på om de är miljövänliga eller inte?
Och nu har jag hittills bara pratat om omslagen, själv sminket då? Vad är det vi kletar på oss – egentligen?
Jag kastar sten i glashus för jag är usel på att källsortera (förutom papper och pantflaskor/glas) och jag är marginellt intresserad av miljön – förutom att jag aldrig medvetet skräpar ner utomhus. Men jag lovar härmed, att under 2008, verkligen tänka på Vad jag konsumerar och Varför. Utifrån ett miljöperspektiv men också utifrån ett ekonomiskt perspektiv. Behöver jag verkligen ytterligare en skugga i en nyans lite annorlunda än den jag köpte förra månaden? Jag vill vara snygg, ja, men i ett större perspektiv tror jag nog att jag är lyckligare utan utslag, emfysem och död.
