Day 26 – Your fears

Jag är en sån där som inte är rädd för något. Och för allt.

Jag är höjdrädd, tror jag. Jag har inga problem med höga broar eller hus eller vad det kan vara, så länge det inte är en glasbotten man står på. Det är nog själva risken jag är rädd för tror jag. Jag skulle aldrig få för mig att hoppa bungyjump tex eller klättra omkring bland träden på en sån där äventyrsbana.

Jag är nog inte direkt rädd när jag går ut på kvällen, men jag undviker det. Det innebär nog egentligen att jag är rädd. Jag går fort fort genom stadens mörker och undviker folk. Vad är jag rädd för? Rån, våldtäkt, mord? Statistiskt sett sker mord och våldtäkter mest bland folk som har en relation, så varför slösa tid på att vara rädd?

Det som verkligen gör mig rädd är risken att förlora mer älskade. Jag vet att man överlever, men det är en så oerhört smärtsam upplevelse. Jag vill inte leva igenom det igen. Jag är beroende av de människor som står mig närmast, de anar nog att de är viktiga för mig men kanske tror de att jag bara behöver dem.

Mamma, jag är så rädd att förlora dig. Anders, lämna mig aldrig.